Kl 13.10

Inatt har vi haft den lugnaste natten på lääänge. Julia väckte mig 2 ggr för att trycka på extra doser, och en gång var hon törstig.
Skönt för henne att få sova ordentligt:)
Själv har jag sovit några få timmar. Det surrar ganska bra i rummet av sängen som är fylld av luft, och av lungdränet som låter som en mindre dammsugare...
Så har vi sköterskorna som kommer in 1 gång/timma, och så alla tankar som far runt i skallen när det blir tyst & mörkt...
Alltid när jag sover hos Julia bäddar jag precis brevid hennes säng så jag kan ligga och hålla hennes hand. Det känns tryggt. Och sova kan jag göra en annan dag så jag ska inte klaga.
På morgonen var hon redigt nödig...äntligen är magen igång igen. När vi ändå var uppe så tog vi en dusch och hårtvätt. Och så satt hon i rullstolen någon timma efteråt.
Läkarna håller på o byter medicin igen eftersom hon är extremt ljudkänslig och inte klarar av när man pratar i normal ton. Ibland kan tom viskningar vara övermäktiga. Och så mår hon SÅ illa. Det hoppas man slippa när man nu byter ut successivt.
Den nya medicinen är inget jag normalt skulle tillåta att mina barn tar eller får, men smärtteamet här har förklarat att det är snällt mot kroppen men tar bort smärta på ett effektivt sätt, så jag får vara tyst och acceptera läget.
Så nu byter vi ut morfin mm mot metadon i sakta takt. Hittills har det funkat bra.
En rolig händelse idag var att två sköterskor från Kd kom & hälsade på. De var här på kurs och ville se hur Julia hade det när de ändå var i närheten.
Så många människor runt oss visar oss sitt stöd nu och det är uppskattat av oss allihop ska ni veta.