Nu är vi hemma igen. Resan gick bra, även om vi passade oss noga för att åka i djupa gupp... Ett enda litet bi smet ur kupan, men det höll sig mot fönstret i bagagen så det gick bra.
Vi köpte bina utanför Karlstad hos en mycket trevlig man som varit biodlare i 30 år.
Han hade ca 10 kupor uppställda precis framför sitt hus, kanske 15 meter från entrén. Jag kom i shorts och kortärmat så det kändes lite läskigt först, men bina var lugna och snälla och höll sig framför kuporna.
Så skulle vi gå på baksidan och hämta vår kupa, och då fick jag faktiskt en chock. Bakom huset var det kupor överallt!!!Har aldrig sett så mycket bin på en gång förut.
De flög lite runt oss, men det var inte obehagligt alls. Jag börjar tycka att de är riktigt söta. Ett litet bi kom t.om och satte sig I biodlarens hand och satt kvar ett bra tag för att vila sig.
Och jag vill också passa på att säga att honungsbin och getingar inte alls är samma sak. Folk har mycket fördomar om dessa kryp, men börjar man förklara vilken nytta de gör, och hur vänliga de faktiskt är så blir det lite aha upplevelse.
Om ni är nyfikna så är ni välkomna hit och kolla. Jag är väldigt mycket nybörjare, men delar gärna av mig av det jag vet.
Så kom vi alltså hem tillslut och öppnade luckan eller flustret som det heter på bispråk, och genast började det surra, och de flög runt för att kolla läget. Det tar säkert ett par dagar för dem att anpassa sig här.
Nu får de sova i sin kupa inatt och imorgon ska vi ha flyttkalas till nya lyan som står placerad i samma riktning. Det är viktigt så de kan orientera sig.
Jag har placerat en burk med sockervatten bredvid kupan. Det är lite av deras godis så de ska känna sig välkomna till oss.
Det känns fantastiskt att vi fick ihop kupan själva, och att vi nu har egna bin!
