fredag 27 juli 2012

I bilen igen

Som vanligt är det Peter som rattar bilen, vilket jag inte säger nej till. Han kör så bra så, och så ger det mig möjlighet att uppdatera bloggen lite:))

Vi har haft jättefina dagar i Östegötland och har haft tur med vädret hela tiden. Vi har varvat besöket hos farmor med några stopp i ishallen för att se grabbarna in action, och även gjort några riktigt trevliga utflykter.
Skriver mer om det imorgon när jag har tillgång till en riktig dator. En guppig väg och att skriva på mobilen är ingen bra kombo...


Kram på er!

tisdag 24 juli 2012

Sitter återigen i bilen, på väg från Linköping. Vi har kollat på ett ispass, och försökt att träffa lilla gubben, vilket inte var helt lätt... Schemat är tight för pojkarna, och vi hann prata i ca 2 minuter innan det var dax för ombyte inför ett fys pass....
Jag som längtat så efter en stor gosig Victor kram fick nöja mig med att ge honom en klapp på ryggen. Det var inte läge att dyka på honom som en hönsmamma eftersom kompisar var runomkring...jag fick snällt bita ihop tänderna och stilla mig:))
Nåja, det var gött att se att han mår bra iallafall. Kramen får vänta.

Annars har vi varit på utflykt till Vadstena idag. Solen har värmt gott hela dagen, och vi har sett massor av fina saker. Besökt klosterkyrkan och tänt ljus, och vandrat på slottet. Ätit god glass och vandrat på kullerstensgator.
Om ni inte varit till Vadstena kan jag varmt rekommendera ett besök. Jättemysigt!

Jag är lite arg på mig själv idag också....lyckades radera massor av bilder på Julia tagna med mobilen under de sista veckorna med henne....har hört mig för och skadan går tydligen inte att reparera:((

Nu är vi strax hemma hos farmor och ska äta mat och gosa med Pixi som varit ensam lite för många timmar idag. Men hellre det än en stekhet bil.

måndag 23 juli 2012

Barn med cancer på SVT1

Ikväll har SVT 1 visat en dokumentär som heter "Barn med cancer".
Om ni inte har sett programmet, så kan jag verkligen rekommendera er att göra det. Tänkvärt och omtumlande om hur livet kan förändras för en hel familj., och som beskriver vad man tvingas gå igenom.
Om hur det kan drabba en bebis, ett barn eller tonåring. Vem som helst.

För oss, och kanske också för er som hälsade på oss i Gbg, så var igenkänningsfaktorn hög. Alla läkare, sköterskor, rummen, ljuden, matsalen. Tillochmed ett Hello Kitty örngott som visades i rutan, som Julia gillade när vi var där...Ja allt river upp minnen som ännu är så färska att de gör väldigt ont...

Finns att se på svt play. Sök på barn med cancer.

Gonatt på er!

När jag var liten...

...Sitter och bläddrar i gamla fotoalbum hos farmor och minns tillbaks när jag var liten.
Jag älskade att hänga med farmor och farfar och hälsade på dem så gott som varje helg. Farfar hämtafe efter slolan på fredagar, och skjutasade tillbaks på måndag morgon. Och nästan alla sommarlov så var jag med i deras husvagn i S:t Anna skärgård, på Tyrislöt camping.
Hittade det här sköna kortet från när jag var 4 år.... Jag hade tagit en torsk alldeles själv och var hur mallig som helst. Farmor och farfar hade ingen kamera att föreviga ögonblicket med, men gästerna som skulle komma framåt kvällen hade en. Därför satt jag med fisken hela dagen och väntade och väntade. Och när det blev kväll och gästerna med kameran kom hoppade jag blixtsnabbt ut ur husvagnen för att bli fotad med min fångst. Visst syns det att jag är mallig:))

Ett litet fint minne, bland många andra här hos farmor.

En liten rapport från oss...

Vädret är inte det bästa idag, så vi håller oss hemma hos farmor och skjuter på utflykter och sightseeing turer tills senare i veckan.
Farmor är en morgonpigg dam som vaknade kl 4 imorse. Sen gick hon och la sig en stund igen men gick upp för dagen kl 6. Fast hon försökte sig på att smyga så vaknade både jag och Peter. Fast det gjorde inte så mycket att vi kom upp i tid.
Farmor bjöd på kaffe på sängen med bulle och kaka, så himla gulligt! Hon skämmer verkligen bort oss här:)
För att återgälda lite av allt hon ger så har vi skrubbat hennes bil skinande ren på gds hallen på morgonen.
Och så har vi tagit en biltur till Billbäcks, min favorit handelsträdgård! En chokladblomma är nu inhandlad, och en sån har stått på önskelistan länge!
Och så har vi varit till kyrkogården och tänt ljus. Ett för farfar, och ett för Julia. Jag ber en bön att de hittar varandra däruppe, och att han tar väl hand om henne.

Att vara hos farmor utan barn är smärtsamt. Vi har varit här varenda sommar sen barnen var små och haft så mycket kul ihop. Nu är det konstant något som fattas. Hålet i hjärtat gör ovanligt ont.

Dagens glädjeämne är Victor som rapporterat via telefon att han har det SÅÅÅ bra på hockeyslolan, och att vi inte behöver hälsa på idag.
Och så har vi bokat in oss på en tur på Göta Kanal senare i veckan. Hade tur och fick tag på två avbokade platser, annars var allt fullt hela veckan....
Vädret ser ut att bli kanonbra resten av veckan, och en dag på sjön känns därför extra lockande!

Hoppas ni har det bra där ni är!
Kram från oss!

söndag 22 juli 2012

I Östergötland

Nu var det riktigt längesen jag skrev något...veckan har rullat på och dagarna har gått fort.
Just nu sitter jag och Peter i bilen på väg till Farmor i Finspång. Victor är avlämnad på Cloetta Center i Linköping där han ska tillbringa veckan med Hockeyskola. Något han sett fram emot hela sommaren, så jag hoppas verkligen att han kommer att få kul och lära sig massor av nya saker. 4 andra killar från Sunne är också där, vilket känns tryggt.
Vi åkte extra tidigt imorse eftersom Juliaresan hade ett stopp i Gamla Linköping idag. Nu har vi fått träffa och krama om tjejerna som förlorade sin bästa vän i Feb iår, och även Julias mamma och pappa. Kändes så skönt att få krama om dom allihopa och tala om hur duktiga dom är, som gör det här för sin vän, och för alla andra som drabbas. Att träffa Julias mamma var känslosamt. Att helt plötsligt stå öga mot öga med em människa som går igenom precis samma sak som vi kändes nästan overkligt. Och som vanligt så finns det så mycket man vill säga, men orden fastnar i den där klumpen i halsen. Men ibland säger några få ord och en varm kram allt.
Ni kan följa tjejernas resa på www.juliaresan.se

Nu väntar några dagar med sightseeing i Vadstena, och på Göta Kanal varvat med besök i ishallen i Linköping.

Kram på er!

måndag 16 juli 2012

Som jag sagt förut så går det upp och ner hela tiden...hjärnan befinner sig i ett tillstånd som jag kan likna vid amningshjärna. Ni som ammat vet vad jag menar. Trögtänkt, och svårigheter att planerna, disträ och labil. Glömsk. Ledsen och lite glad ibland. Där har ni en bra beskrivning av mig som jag är just nu.

Igår var vi på högmässa i kyrkan. Man läste ut Julia bland alla andra som begravts under juli månad. Bisarrt och overkligt att höra hennes namn läsas upp bland alla andra gamlingar. Det kändes så fel!
Hela dagen blev jobbig, och för Peter var det nog den jobbigaste dagen sen Julia somnade in.
Vi såg till att göra något bra av dagen ändå, trots alla ledsamheter...Helena tog oss med ut i kantarellskogen, och vi hade med fika och stannade vid en fin sjö. Provade fiskelyckan också men fick inget napp.
På kvällen åkte vi till en plats där ett havsörnspar och deras ungar häckar, och jag fick se boet på nära håll. Mäktigt!
Och sen avslutade vi dagen med en nattmacka med kantareller på altanen.

Idag känns allt lite bättre. Jag har varit till vet med Pixi och hon har fått droppar för skabben. Och hon kommer att bli frisk. Puh! Numera tror jag det värsta när nån blir sjuk. Hon kliar sig mycket men har inga stora sår än så länge. För att kliandet ska stilla sig lite så får hon gå på en kortisonkur ett tag också. Kommunen ställer ut rävfällor så fort de bara kan så den stackars räven inte ska behöva lida mer.

Just nu njuter jag av solen som värmer skönt. Ligger i hammocken och vaggad skönt fram och tillbaks.

Ha en fin dag vänner!
Kram

lördag 14 juli 2012

Hej på er,

Bullbakning, fika hos mamma, loppisar och hantverksmässa i Bäck...ja, det är vad jag fyllt dagarna med sen vi kom hem. Allt går bättre när det är "fullt upp"...
Men så ibland måste jag bara stanna upp och tänka lite. Då sätter jag mig på Julias rum och luktar på hennes kläder och tittar på hennes fina kort, eller så åker jag till hennes plats vid kyrkan. Ibland går det bra, då sitter jag och pratar lite med henne i tanken. Ibland är det bara jobbigt och jag gråter floder. Ungefär så lever jag nu. Upp och ner hela tiden. Men jag känner att efter dagarna i Stlm så har mitt leende kommit tillbaks. Det har varit borta i några månader. Ett litet steg i rätt riktning:))

Peter och jag rensade lite vid Graven igår. Vi har tagit bort blommor som blivit dåliga, och även en del fina brev och teckningar som fått regn på sig och blivit förstörda. Ni skriver jättefint till Julia, och jag tror hon sitter däruppe i himlen och ler när hon ser hur gulliga ni är. Idag hade nån snäll kompis lagt dit ett åkband från vattenlandet, och vet ni vad....bada, det var det Julia mest av allt ville göra när hon var sjuk. Så tack du snälla vän som la dit bandet.

Idag tycker jag synd om Pixi. Hon har sån klåda, tappar massor av päls, och har fått ett fult sår på nosen. Eftersom vi har en skabbräv som springer på tomten så gott som varje dag, så googlade jag upp symptom- och ja, det måste va det hon fått... Som tur är verkar det vara lätt att bota hos veterinär. Om hon är påverkad imorgon så får vi ta en akuttid, annars väntar vi tills måndag och går till Bengt, vår vanliga veterinär.
Grabbarna har varit i Årjäng idag på V75, inga större vinster och dåligt väder så jag tror de njöt när de kom hem till nybakade bullar och ett glas mjölk.
Själv sitter jag och njuter av Victorias program på TV'n. Vilka fina artister vi har i Sverige. Starkast lyser Loreen och Danny.

Nu är det dax att lägga bort telefonen som jag bloggar från. Det ligger en liten söt fröken bredvid mig i soffan som piper om att hon vill bli kliad.

Postar en bild på bullarna som jag är så stolt över att jag gjort idag:)

Kram på er!

torsdag 12 juli 2012

Lite mer...

Peter ville fortsätta köra även efter fika pausen i Arboga, så då passar jag på att skriva lite till...

Läste precis igenom era kommentarer, och jag blir alldeles varm i hjärtat.
Att det finns människor därute som vi inte ens känner, som känner för oss, och följer oss, ja det känns så fint.
Vi är ju helt vanliga människor som vanligtvis jobbar och som skjutsar barn på träningar, som handlar och städar och stretar och stressar ibland för att vardagen ska fungera smärtfritt. För att allt ska rulla på som vanligt. Ungefär så som de flesta barnfamiljer lever idag. Så levde vi till den 26 mars i år. Då blev Julia inlagd på sjukhus, och sen blev inget mer sig likt.
Våra liv, och många av våra vänners liv, och våra släktingars liv har i mångt och mycket handlat om Julias kamp mot cancern.

Nu ska vi försöka komma tillbaks till den där vardagen igen, men det är svårt när något hela tiden fattas.
Men vi gör så gott vi kan, skyndar långsamt. Försöker hitta motivationen.

Jag vet att vi är många som tänkt till vad som är viktigt här i livet, och det gör att det känns bra att jag bloggat mig igenom allt. Om det vi gått igenom kan hjälpa någon annan blir jag glad. Det måste komma något gott ur allt som varit så jobbigt.

En extra kram ikväll till "J" för den fina dikten, och till "en mamma därute" som skänkt till Barncancerfonden . Tack!

Jag skrev igår att det känns som om Julia flyttat in i mitt hjärta, och det är svårt att förklara men hon finns med mig hela tiden. Mammahjärtat känner det.
Jag vet att hon känner när jag är glad eller ledsen, jag vet att hon känner det jag känner. Och jag känner också att hon har det bra där hon är.
Jag ber Gud som haver barnen kär för både henne och Victor varje kväll lika självklart som om hon låg i sin egen säng och sov.
Hon känns i solen som värmer, i en vindpust som är skön mot huden, i det höga gräset som killar mot benen, i tårarna som gör ansiktet stelt av salt. Hon finns med oss hela tiden, vår tappra lillskrutta. Vacker som en dag trots sin sjukdom.







På väg hem

Hej på er,

Nu är vi på väg hem, trötta men glada.
Vi har haft fina dagar med bra väder och många nya upplevelser som gett ny energi.
Idag har vi åkt båt ut till Fjäderholmarna, jättemysig liten ö med fina gångstigar, varma klippor, vidunderlig utsikt över inloppet till Stockholm, mysiga boutiqer och svindyr glass:)) vi har även Besökt aquaria och sett fina fiskar, och när vi ändå var på Djurgården så slank vi in på Spritmuseet, (det ingick i Stockholmskortet vi köpt, annars hade det nog kvittat. ) Gå inte dit är mitt tips. Konstigt ställe, och det borde inte få kallas museum enligt mig. För att vi skulle få ett bra avslut på vår resa så tog vi bussen ut till Kaknästornet. Wow vilken utsikt! Man ser Stockholm på ett nytt sätt därifrån. Mysigt café fanns det också, så man kunde fika när man njöt av utsikten.
Nu är Helenas lägenhet städad, och vi sitter i bilen och summerar våra dagar och kollar på alla kort i mobilerna. Det har varit skönt att komma bort ett tag och få lite distans och ladda om batterierna.
Göra lite positiva insättningar på vårt upplevelsekonto som varit grymt övertrasserat åt det negativa hållet...
Vi glömmer aldrig vad som hänt, det är med i tanken hela tiden, men känns lättare att bära efter de här fina dagarna.

Alla ni som har prinsar och prinsessor hos er, ge dem en extra kram ikväll och var tacksamma för att de finns hos er.

Kramar till er som läser från mig<3

onsdag 11 juli 2012

Stockholm...

Ett snabbt litet inlägg från mobilen eftersom datorn blev kvar därhemma...
Tur var det för här har vi INTE tid att sitta inne & surfa och blogga.
Vi skjutsade hem farmor till Finspång i måndags, och efter ett middags stopp hos henne fortsatte vi till Stockholm. Vi lånar Helenas mysiga lägenhet mitt på Kungsholmen. Nära till allt, tunnelbanan ligger i princip mitt över gatan, och det är bara några stationer till T-centralen.
Vi har Victors kompis Viktor K med oss, så vi är 4, vilket känns skönt.
Igår var grabbarna på grönan nästan hela dagen. Jag och Peter var kulturella och besökte Rosendals trädgård, Hywellska museet, Walemarsudde och rundade av med Allsång på Skansen. Vi hade ingen aning om startfältet av artister, men vi var mer n nöjda när vi gick därifrån:)
Idag har jag haft lite egentid när Petet och grabbarna besökt div idrottsarenor...Och ni som känner mig vet nog vad jag gjorde...shoppade! Gudrun Sjöden hade rea så där fyndade jag tyg till köksstolarna och fina sandaler. Och så har jag bara strosat runt. Tittade in i storkyrkan och tände ett ljus för Julia som jag tror flyttat in i mitt hjärta.

Hon är med mig hela tiden, det känner jag.
En båttur runt Djurgården, kollat tre kronors museum i källaren under slottet, och gått genom paradvåningarna några våningar upp. Nu har jag sett vita havet, konseljrmet, ordenssalarna och mycket mer. Och nu tog krafterna slut för oss allihop. Vi slappar i lägenheten och funderar på om vi ska orka ut nåt mer ikväll...godisskålen är framplockad ser jag nu, så jag gissar att det blir soffläge istället resten av kvällen.
Imorgon ska grabbarna bestämma vad vi ska hitta på, vi vuxna ska bara hänga på, och sen packar vi ihop och far hemöver framåt kvällen.

lördag 7 juli 2012

Begravningsdagen

Hej vänner,

Vilken dag! Vilka känslor. Så mycket sorg och kärlek på samma gång är svårt att smälta.
För mig vibrerade hela kyrkan idag av allt som hände.  Alla fina blommor, prästens ord som stämde så bra, som gjorde att hela begravningen kändes ljusare, den fina musiken som kändes rätt, och så alla ni som var där och delade dagen med oss, hedrade Julia på hennes allra sista dag. Allt var så sorgligt och fint på samma gång.
Bitvis kändes det som om hjärtat skulle brista av saknad och sorg, men också över den kärlek som finns kvar för Julia. Jag kommer alltid att ha två barn och älska dem lika mycket bägge två. Att hon är borta ändrar inte det. Så är det bara.

Ett stort tack till alla er som kom, jag vet att många av er rest långt, en del har säkert pusslat för att få barnvakt för att komma iväg, och jag vet att en trogen läsare som kom fyllde 80 år idag...tack Ulla för att du delade "din" dag med oss. Och ett stort tack till alla Julias klasskompisar och vänner som kom. Jag såg på många av er att det var jobbigt, men jag hoppas att ni inte är ledsna längre nu. Ett stort tack också till Fonus med Yvonne i spetsen som ordnat allt så fint. Och till Ina och Ritha för den fina musiken! Och till prästen Anna Christina för dina fina ord om Julia.

För mig kändes det som om hon fick en begravning värdig en prinsessa, precis som vi ville.

Något som kändes bra idag var att få ge så många av er en kram. Flera av er har följt oss länge, men vi har inte haft möjlighet att ses. Därför kändes det extra skönt att få ge en stor kram idag, som ett litet tack för allt stöd ni visat.

När begravningen var över och vi kom hem och tittade igenom högen med kondoleanser höll vi på att svimma! Att så många av er har skänkt en slant till minnesfonden och barncancerfonden kunde vi aldrig drömma om!

Nu på kvällen tog jag och farmor en promenad till Julias plats på kyrkogården för att titta på alla blommor. Fonus hade format alla blommor ni gav till ett stort hjärta. Flera hundra rosor och sommarblommor. Så fint!

Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka smälta allt som hänt idag. Farmor är här på besök i några dagar, och då vill jag inte sitta framför datorn, så därför kanske det inte blir så tätt mellan inläggen nu ett tag.

Om ett par dagar tänker vi lämna Sunne och andas lite annan luft, men jag tar datorn med mig.

Kram på er och tack för idag!


tisdag 3 juli 2012

Kl 23,15

Ja, då var nästan tisdagen tillända, och den här dagen har gått fort. Och den har gått bra. Mest för att vi varit sysselsatta nästan hela dagen med olika saker. Tankarna har hållit sig på avstånd.

Vi började förmiddagen med att åka till kyrkogården för att se ut en fin plats till Julia. Vi valde den nya kyrkogården, och en fin plats intill den lilla bäcken som rinner genom den lilla dalen. Från platsen kan man se både kyrktornet, den lilla minnesplatsen med tak format som två löv, och framför allt Gylleby ridhus. Det kändes viktigt.



Platsen ligger fint till så att man kan sitta på en bänk och titta på naturen runtomkring. Platsen kändes fridfull, och så hade den nummer 112. Den kändes rätt eftersom Julia var 12 år. Så om ni inte hittar mig hemma eller på jobbet i framtiden, så sitter jag säkert där på en bänk och funderar.
Innan helgen så kommer det upp ett litet kors med Julias namn, så vi kan lägga blommorna från begravningen där.
Jag har funderat på livet en hel del de senate dagarna, och kommit fram till att jag aldrig mer kommer att ta något för givet. Inte mig själv, eller det som finns runt mig. Jag börjar varje dag med att vara tacksam för det jag har runtomkring mig, och jag brukar sluta dagen på samma sätt. Vara glad för det lilla i livet. Inte sikta så högt eller begära en massa saker. Vara nöjd med det som är just nu helt enkelt. Jag var inte orealistisk i mitt tankesätt före allt det här hände, men jag har fått mig en rejäl törn av livet, och vet vad som betyder något, vad som egentligen är viktigt.
Peter och jag diskuterade igårkväll, och båda var helt eniga att vi kunde bo på gatan, och äga absolut ingenting, bara vi vore 4 igen. Har man varandra har man allt som egentligen betyder något här i livet!
Jag får ofta höra att jag är stark. Jag försöker, men jag bryter ofta ihop och gråter och förbannar den här jävla sjukdomen som tog vår fina flicka. Vår prinsessa! Min lillskrutta. Men för Victor och Peters skull så går jag upp varje dag och försöker så gott jag kan att vara en bra människa. Mitt liv är inte slut än, och jag vill ta tillvara på dagarna som finns med den familj jag har kvar. Döden skrämmer mig inte längre. När jag tänker på hur modig Julia var de sista dagarna i sitt liv, när hon visste och kände att det inte skulle gå vägen, så ska jag inte vara sämre. När min dag kommer så vet jag att hon väntar på mig, så jag kommer inte att vara rädd, inte det minsta!

En liten parantes till vårt kyrkogårdsbesök...
Efter det så fortsatte vi till min fina moster och henns familj som bor lite utanför Sunne på landet. Victor skulle få provköra moppe för första gången i sitt liv. Han provade både en gammal sak som gick som kulan, och en nyare EU moppe som var lite svårare att navigera...den hamnade han i en buske med:) Han provkörde på gräsmattan så det skulle bli mjukt fall ifall han ramlade...anledningen till att han provade var att han drömmer om en moppe när han fyller 15, och min mosters son hade en att sälja. Så när han har bestämt sig för priset, så tror jag säkert att vi slår till. Peter för bli chaufför tills han har fyllt "moppe". Vi skulle egentligen inte stanna så länge, men det bjöds på både kaffe och lunch, så det blev sena eftermiddagen innan vi kom hem tillbaks.
Och så packade vi kaffekorg och åkte på bil bingo. Turen var med oss och vi fick tuta två gånger:)

Nu är det hög tid att runda av dagen, därför önskar jag er en godnatt.

måndag 2 juli 2012

Kl 22,00

Hej på er därute,

Sitter just nu uppkrupen i soffhörnet och myser med övriga familjen. Victor spelar på sin telefon, och Peter ser på TV. Alla gör sitt men det är mysigt att sitta tillsammans och bara slappa.

De senaste dagarna har vi varit sociala igen. Vi har rört oss på ryttartävlingarna som gått av stapeln här i byn, Victor har spelat fotboll på Vattenlandscupen och vi har varit publik. Victors lag gick och vann hela cupen vilket var riktigt kul! Även om Victor inte spelade i alla matcher pga ont i ryggen så var han riktigt mallig över vinsten och att få hänga upp medaljen på väggen. Han lyckades med konsten att täcka ett skott i den allra första matchen som tog precis på en muskel, så det har gjort ont när han sprungit. Och så tror jag han känt efter också...så det ar helt enkelt kännts bäst att sitta på bänken.

Vi trevar oss fram dag för dag, känner oss för hur det är att leva utanför vår sorgebubbla. Ibland gör det ont, och då drar jag mig undan, vill bara vara hemma och vara ifred. Ibland går det bättre och då orkar vi röra oss ute och möta människor på ett bra sätt. Det går upp och ner, ibland många gånger på en dag.
Jag har kommit igång och tränat ett par gånger också, vilket känns skönt. Jag blir trött och nöjd i kroppen, och en hel del olustkänslor försvinner. Nu gäller det att hålla i så den gamla formen kommer tillbaks.

Idag har vi haft besök av prästen och pratat lite om Julia inför lördagen. Och så har Rita som ska ha hand om musiken varit här en stund, så allt känns i stort sett klart. Jag hoppas att det blir en fin stund i kyrkan, även om jag bävar lite för jag vet att det kommer bli otroligt jobbigt att säga hejdå en allra sista gång. Vi försöker också se ut en fin plats på nya kyrkogården här i Sunne. JAg vill så gärna ha en plats att gå till direkt som jag känner är våran, där man kan vara och tänka. Imorgon ska vi få hjälp av en vaktmästare att se ut något som kan vara passande. Nya kyrkogården är jättefin med massor av fina blommor, och mycket vatten, och jag vet att jag kommer att tillbringa mycket tid där, åtminstonde nu i början, så jag vill att platsen ska kännas "rätt", om man nu kan säga så...

Jag vill än en gång säga tack till alla fina männsikor som hjälper och stöttar på olika sätt. Det kan vara en kram, ryttarföreningens insamling, nybakade bullar, matlådor, jordgubbar på trappen, ett fint mejl eller sms. Ja, listan kan göras lång på saker som värmer våra själar. Det ni gör är små ljusglimtar för oss!

Jag skulle också vilja efterlysa den personen som skickade en fin chokladkartong med praliner på min födelsedag...det var ett kort i kartongen, men inget namn på avsändaren.

Sådär, då var det dax att runda av den här dagen med att säga godnatt till er.

Kram på er, och var rädda om varandra!