måndag 16 juli 2012

Som jag sagt förut så går det upp och ner hela tiden...hjärnan befinner sig i ett tillstånd som jag kan likna vid amningshjärna. Ni som ammat vet vad jag menar. Trögtänkt, och svårigheter att planerna, disträ och labil. Glömsk. Ledsen och lite glad ibland. Där har ni en bra beskrivning av mig som jag är just nu.

Igår var vi på högmässa i kyrkan. Man läste ut Julia bland alla andra som begravts under juli månad. Bisarrt och overkligt att höra hennes namn läsas upp bland alla andra gamlingar. Det kändes så fel!
Hela dagen blev jobbig, och för Peter var det nog den jobbigaste dagen sen Julia somnade in.
Vi såg till att göra något bra av dagen ändå, trots alla ledsamheter...Helena tog oss med ut i kantarellskogen, och vi hade med fika och stannade vid en fin sjö. Provade fiskelyckan också men fick inget napp.
På kvällen åkte vi till en plats där ett havsörnspar och deras ungar häckar, och jag fick se boet på nära håll. Mäktigt!
Och sen avslutade vi dagen med en nattmacka med kantareller på altanen.

Idag känns allt lite bättre. Jag har varit till vet med Pixi och hon har fått droppar för skabben. Och hon kommer att bli frisk. Puh! Numera tror jag det värsta när nån blir sjuk. Hon kliar sig mycket men har inga stora sår än så länge. För att kliandet ska stilla sig lite så får hon gå på en kortisonkur ett tag också. Kommunen ställer ut rävfällor så fort de bara kan så den stackars räven inte ska behöva lida mer.

Just nu njuter jag av solen som värmer skönt. Ligger i hammocken och vaggad skönt fram och tillbaks.

Ha en fin dag vänner!
Kram

8 kommentarer:

  1. Fina du, skönt att solen lyser på dig. Kram!

    SvaraRadera
  2. KRAM PÅ ER OCKSÅ.
    Maria hälsa till Peter och Victor.
    TÄNKER PÅ ER

    Ulla oc Sven

    SvaraRadera
  3. Åsa Gertling16 juli, 2012

    Ser alldeles underbart skönt ut :) Kramiz

    SvaraRadera
  4. Det där med amningshjärna......jag hade glömt hur det var :)
    Skönt att ni kan hitta på saker som håller tankarna lite på avstånd ibland, för jag antar att man behöver vila från dem ibland. Hoppas att sola får skina många, många fler dagar på dig och oss andra nu. Tänker ofta på er.
    Kram från hela familjen Granholm-Johansson

    SvaraRadera
  5. hej på er! ja nu vill vi ha lite solsken där ovan ifrån som kan ge oss styrka att klara hösten å vintern som kommer snabbt på el är det bara för att det ä så kallt.badsäsongen kom inte alls,man kanske skulle baka..jag tycker du beskriver saknaden bra om man nu ska försöka förstå nåt av detta som ni går igenom.tittar på lotta på liseberg på tv,inte så bra som skansen eller hur.ni var ju där..kramar på er alla tre.monika å gunde

    SvaraRadera
  6. Bra att ha mycket att göra för att skingra tankarna... men låt även tankarna och tårarna komma för det måste de.. Tänker på er ofta och förstår att ni är såå ledsna och att saknaden efter er kära Julia är såå stor.. Släpp ut all ilska och gråt så att ny energi kan fyllas på, nu hoppas vi på sol och värme så att man kan vara ute o må gott. Kram på er! // Ida m familj

    SvaraRadera
  7. Lät riktigt gott med kantarellmacka :). Tänker på er varje dag och ska försöka hitta en lucka i schemat för att kunna åka upp och träffa er och gå till den fina kyrkogården. Krama hela familjen från mig <3 kram syrran

    SvaraRadera
  8. Har varit "inne hos dig" och smygkikat lite då och då, efter att en bekant till mig länkat till din blogg ifrån sin. Har dock inte skrivit någon kommentar - ÄN. Inte förens nu vill säga.. Men vad skriver man till någon som precis gått igenom var förälders värsta mardröm? Jag vet väl hur det känns att förlora någon man älskar högre än livet, men blivit skonad från att förlora mina barn.. Jag blir dock väldigt glad över att du skriver att du känner hennes närvaro, för är det något som jag är riktigt säker på, är att de från andevärlden kan komma närmare än vad man tror. Jag har känd det själv, och det hjälper en att gå vidare, trots att saknaden föralltid komma att hänga som en skugga över dig och din familj.

    Du är klok som en bok, vi som läser ser att du kämpar som en tok med att ta dig igenom varje dag, men jag är säker på att din dotter inget hellre önskar än att du lever ditt liv så rikt som möjligt och att ni i familjen tar vara på varandra.. På ett allför hårt sätt har ni fått lära er vad som är viktigt och att livet är en gåva vi bara har till låns.. Styrkekramar från en okänd tidsoptimist

    SvaraRadera