Kl 22,00

Hej på er därute,

Sitter just nu uppkrupen i soffhörnet och myser med övriga familjen. Victor spelar på sin telefon, och Peter ser på TV. Alla gör sitt men det är mysigt att sitta tillsammans och bara slappa.

De senaste dagarna har vi varit sociala igen. Vi har rört oss på ryttartävlingarna som gått av stapeln här i byn, Victor har spelat fotboll på Vattenlandscupen och vi har varit publik. Victors lag gick och vann hela cupen vilket var riktigt kul! Även om Victor inte spelade i alla matcher pga ont i ryggen så var han riktigt mallig över vinsten och att få hänga upp medaljen på väggen. Han lyckades med konsten att täcka ett skott i den allra första matchen som tog precis på en muskel, så det har gjort ont när han sprungit. Och så tror jag han känt efter också...så det ar helt enkelt kännts bäst att sitta på bänken.

Vi trevar oss fram dag för dag, känner oss för hur det är att leva utanför vår sorgebubbla. Ibland gör det ont, och då drar jag mig undan, vill bara vara hemma och vara ifred. Ibland går det bättre och då orkar vi röra oss ute och möta människor på ett bra sätt. Det går upp och ner, ibland många gånger på en dag.
Jag har kommit igång och tränat ett par gånger också, vilket känns skönt. Jag blir trött och nöjd i kroppen, och en hel del olustkänslor försvinner. Nu gäller det att hålla i så den gamla formen kommer tillbaks.

Idag har vi haft besök av prästen och pratat lite om Julia inför lördagen. Och så har Rita som ska ha hand om musiken varit här en stund, så allt känns i stort sett klart. Jag hoppas att det blir en fin stund i kyrkan, även om jag bävar lite för jag vet att det kommer bli otroligt jobbigt att säga hejdå en allra sista gång. Vi försöker också se ut en fin plats på nya kyrkogården här i Sunne. JAg vill så gärna ha en plats att gå till direkt som jag känner är våran, där man kan vara och tänka. Imorgon ska vi få hjälp av en vaktmästare att se ut något som kan vara passande. Nya kyrkogården är jättefin med massor av fina blommor, och mycket vatten, och jag vet att jag kommer att tillbringa mycket tid där, åtminstonde nu i början, så jag vill att platsen ska kännas "rätt", om man nu kan säga så...

Jag vill än en gång säga tack till alla fina männsikor som hjälper och stöttar på olika sätt. Det kan vara en kram, ryttarföreningens insamling, nybakade bullar, matlådor, jordgubbar på trappen, ett fint mejl eller sms. Ja, listan kan göras lång på saker som värmer våra själar. Det ni gör är små ljusglimtar för oss!

Jag skulle också vilja efterlysa den personen som skickade en fin chokladkartong med praliner på min födelsedag...det var ett kort i kartongen, men inget namn på avsändaren.

Sådär, då var det dax att runda av den här dagen med att säga godnatt till er.

Kram på er, och var rädda om varandra!