Läste precis igenom era kommentarer, och jag blir alldeles varm i hjärtat.
Att det finns människor därute som vi inte ens känner, som känner för oss, och följer oss, ja det känns så fint.
Vi är ju helt vanliga människor som vanligtvis jobbar och som skjutsar barn på träningar, som handlar och städar och stretar och stressar ibland för att vardagen ska fungera smärtfritt. För att allt ska rulla på som vanligt. Ungefär så som de flesta barnfamiljer lever idag. Så levde vi till den 26 mars i år. Då blev Julia inlagd på sjukhus, och sen blev inget mer sig likt.
Våra liv, och många av våra vänners liv, och våra släktingars liv har i mångt och mycket handlat om Julias kamp mot cancern.
Nu ska vi försöka komma tillbaks till den där vardagen igen, men det är svårt när något hela tiden fattas.
Men vi gör så gott vi kan, skyndar långsamt. Försöker hitta motivationen.
Jag vet att vi är många som tänkt till vad som är viktigt här i livet, och det gör att det känns bra att jag bloggat mig igenom allt. Om det vi gått igenom kan hjälpa någon annan blir jag glad. Det måste komma något gott ur allt som varit så jobbigt.
En extra kram ikväll till "J" för den fina dikten, och till "en mamma därute" som skänkt till Barncancerfonden . Tack!
Jag skrev igår att det känns som om Julia flyttat in i mitt hjärta, och det är svårt att förklara men hon finns med mig hela tiden. Mammahjärtat känner det.
Jag vet att hon känner när jag är glad eller ledsen, jag vet att hon känner det jag känner. Och jag känner också att hon har det bra där hon är.
Jag ber Gud som haver barnen kär för både henne och Victor varje kväll lika självklart som om hon låg i sin egen säng och sov.
Hon känns i solen som värmer, i en vindpust som är skön mot huden, i det höga gräset som killar mot benen, i tårarna som gör ansiktet stelt av salt. Hon finns med oss hela tiden, vår tappra lillskrutta. Vacker som en dag trots sin sjukdom.
Försökte skriva en kommentar tidigare idag men tror inte den kom med... Ville bara lämna ett litet avtryck, hittade din fina blogg idag och jag känner så med er. Vet hur det känns när hjärtat bara vill brista av sorg över sitt älskade barn som ryckts bort av den vedervärdiga sjukdomen..... Men också hur kärleken kan bära en över den djupa sorgen. Hur ljusa minnen kan få en att le mitt i all bedrövelse....
SvaraRaderaTa en minut, en timme i taget, gör det som känns rätt just här och nu.
Varm styrkekram från isa i sunne som förlorat en dotter i samma sjukdom, 2004
Hon är så vacker!!! <3
SvaraRaderaHärligt att ni fick en fin tripp till Sthlm, i övriga landet har det spöregnat, det var nog Julia som såg till att ni hade det fint hos er.
Ni är värda allt fint i hela världen!!
Fortsätt å skynda långsamt Maria. Vi är många som med er, lärt oss att stanna upp, fånga stunden, å vara så tacksamma för det vi har just nu... Tänker på er så mycket. Stor kram // Linda
SvaraRaderaHärligt att höra att ni fyllt på i positiva minnessäcken och ökat energinivån! Ni ser ut att haft en fin resa vilket gläder mig oerhört. Ni är värda varje sekund av det:) Tänker på er och goa Julia ofta! Varma kramar till er alla! / Jennie Ek
SvaraRaderaIdag när jag kollade upp på himlen så såg jag massa moln. Alla såg lika dana ut förutom ett. Det var ett stort fluttigt rosa moln som påminde mig om en prinsessa och den prinsessan var Julia. Jag tänkte att uppe på det fina molnet sitter hon och kollar på oss. Det var så fin.
SvaraRaderaJag tänker på er jätte ofta och kram till er, från Julias vän.
Du skriver så fantastiskt fint, Maria. Du berör alla oss som läser, och jag tror alla skulle köpa din bok om den skulle finnas. Det är som om all kärlek och sorg som man någonsin har känt väller fram när man läser... Det märks att du skriver från hjärtat <3
SvaraRaderaKramar!!
Kan bara hålla med ovanstående "talare"! Du berör verkligen, på ett fint sätt!
SvaraRaderaTack, till dig som får oss andra att uppskatta vår vardag, mer nu än någonsin!
Kram från en mamma "därute"
TACK Maria för vi kan vara med ER, TÄNKER PÅ ER ALLA FYRA .
SvaraRaderaKRAMAR I MASSOR från
Ulla och Sven
Åå vad det krampar i mitt hjärta av smärta men också av kärlek...Du är så duktig Maria att uttrycka dig och tårarna trillar likväl som ett leende kommer på läpparna. Fina Julia kämpade så starkt men sjukdomen vann och det är ofattbart :( Fortsätt ta er fram på ert eget sätt och var ledsna när ni är det och var glada när ni känner för det. Vi är många som tänker på er och som kommer fortsätta stödja Barncanserfonden och Julias egen fond. Kram på er och ha en bra helg! // Ida m familj
SvaraRaderaÄr så glad att ni fick några fina, varma dagar i vår fina huvudstad. Så klart är Julia med er hela tiden, precis som du skriver " i den värmande solen, i gräset, i vinden, i tårarna".
SvaraRaderaÖnskar vi bodde grannar för då skulle jag springa över på stuns med varma mackor med nyplockade solgula kantareller. Får bli en annan gång, stor kram <3
Hej Maria !
SvaraRaderaDet var länge sen vi sågs och jag får verkligen beklaga er stora sorg, har följt din blogg och er resa med Julia och tårarna har trillat när jag har läst din fina blogg. Så ofattbart och svårt att förstå jag tänker på er varma kramar från din studie kamrat Linda W.
Vad skönt att ni fick en fin tid i Stockholm. Synd att vi inte var där och allt blev ju så knasigt när Linus inte kunde komma hem i tid. Jaja.
SvaraRaderaJag minns så väl när jag läste hur illa Julia mådde. Vi låg på bb och var så lyckliga över vår skatt, men blev så ledsna över att läsa er nyhet. Det glädjer mig massor att Julia fick se bilder på Ludde och att de gjorde henne glad.
Stora kramar!
Anna