Tillbaka på Donald huset och äter en sen frukost...
Julia sitter uppe i rullstolen och gör morgonbestyren med Peters assistans.
Hela morgonen har jag varit så lessen. Det går liksom inte att få stopp på tårarna ibland.
Även om Julia i stort sett är smärtfri så gör det så ont att se på henne ibland. Hon (och Victor) är det finaste jag, eller vi har, och jag förstår verkligen inte att detta har drabbat oss. Varför, varför, varför?
Enligt läkaren är det en extremt ovanlig cancer hon drabbats av och det går inte att sia om utgången just nu. I veckan ska vi på ny magnetröntgen för att se om tumören stannat i växten eller tom krympt. Har den gjort det blir det fler behandlingar.
Hon fick väga sig igårkväll, och tack vare naringsdroppen har hon inte tappat mer än några hekton, men det syns ändå att hon blivit klen i kroppen. Musklerna försvinner när hon inte är igång...
Nu inväntar jag vårt besök idag. Hoppas det kan få mig på andra tankar.
Kram
söndag 22 april 2012
Kl 10.30
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Maria ....å familjen
SvaraRaderaLäst senaste inläggen.. vi förstår känslorna som.. håller tummarna hårt för magnetröntgen.
Ulf å Karin
KRAM!!! Å vad ni måste gå igenom,,, tänker på er mycket, vi här hemma håller alla tummar som finns och vi önskar så starkt att Julia ska bli frisk och att ni alla får komma hem snart. Hoppas ni får en bra dag och att svaren ni väntar på är positiva. Här hemma i Sunne är det grått och regnigt denna söndag, hoppas ni har solen hos er :) Hälsningar Ida L m familj
SvaraRaderaHej. Det gör mig så ont att läsa allt ni och speciellt Julia går igenom just nu. Att du gråter när du kan är bra har jag fått lära mig, så fortsätt med det. Det rensar faktiskt och "lättar på trycket".
SvaraRaderaPå SPA är allt sig likt, eller neej förresten. Vi har fått nytt kortsystem, med snygga plastkort som man drar i en
läsare när man kommer. Dessutom kommer du kunna boka dina pass på hemsidan i fortsättningen. Poolen och
bastudelen stängs juni-augusti för totalrenovering. Jag
ser fram emot att snart se dig där igen...
Hoppas nu att du får skingra tankarna en stund tillsammans med syster och moster och att ni får en trevlig lunch. Vi tänker på er hela tiden och hoppas att ni snart är hemma i Sunne igen. Krama Julia från oss och hälsa Peter och Victor att de inte heller är bortglömda i detta även om det är dig vi skriver till. KRAM
Om det bara fanns nåt man kunde göra, göra att för att få er att må bra även om det bara va i någon minut. Det skulle kännas så skönt.
SvaraRaderaVi tänker mycket och ofta på er. Kramar
Cathrine&Stefan
Hejsan!
SvaraRaderaJag lider verkligen med er och naturligtvis framförallt med Julia som är tvungen att gå igenom allt detta. Du är så duktig Julia som kämpar så enormt!!! Håller alla fingrar och tår för att det ska vara ett bra svar på röntgen. Stor kram till Julia från hennes NO och mattefröken Marina Kedemark, och styrkehälsning till hennes familj.
Hej Maria! Har inte läst din blogg förrän idag, har uppdaterat mig med Lena.... Men nu fann jag fram till den. Jag gråter när jag läser om lilla Julias dagar på sjukhuset, allt som hon ska behöva utstå. Men trots allt verkar hon vara en sån tapper tjej! Tänker på er och håller alla tummar och tår!! Hoppas ni snart är hemma i Sunne igen!!!Massor av styrkekramar! Anna-Karin L.
SvaraRaderaHejsan
SvaraRaderaAnn-Marie heter jag och kommer ursprungligen från Sunne. Jag tror jag ber Peter beskriva mer vem jag är. Hans mamma och min mamma eller hela min familj var med i samma IOGT-förening och ja, förresten min pappa dog hastigt i en hjärtinfarkt-87 och som jag fattat det har ni varit med i Sunne SLF också, fast det minns ju inte jag. Men det var visst trettio år sen eller så. Jag hette Eriksson som ogift.
Jag har nu suttit och läst bloggen från någon gång i februari, (Peter lämnade mej adressen på FB)och jag blir så ledsen, arg, förbannad ja nämn något mer, jo jag är ju lite av hypokondriker så jag får ju ont i ryggen *ler*. Jaja åter till ämnet när jag ser vad ni och framför allt Julia fått gå igenom och det gör mej så ont att behöva läsa sådana här saker. Sen när det gäller ens barn som du säger så är det ju än värre. Den största skatten man har på jorden. *ryser till vid tanken om något skulle hända en annan*
När jag jobbar (förskollärare) så blir jag hela tiden påmind om Peter eller ska jag säga Peters mamma för vi har en liten tjej som heter Elna och då funderar jag ju hur det går för er så jo man kan ju säga att ni finns i mina tankar ständigt. Jag skänker redan pengar till barncancerfonden och just nu känner jag ju att det kommer väl till användning när jag hör hur väl ni blir omhändertagna så svenska sjukvården är ju inte bara skit även om man blir arg och förbannad för att de inte upptäckte Julias problem innan. Trots detta så känns det som jag skulle vilja göra något mer för er men jag vet inte vad, men jag tänker på er som sagt hela tiden och hoppas att det inte är någon obotlig variant av Cancer. Julias Gudmor är det Helena Österberg, eller? Jag gick i samma klass som Maria nämligen.
Jag kommer fortsätta följa er genom att lägga till länken privat på min blogg - www.jozebelle.se (namnet Jozebelle kommer från mina/våra barn Jozefine och Izabelle). Hoppas det är okej.
Hälsa till den väldigt modiga tjejen Julia hon är enormt stark måste jag säga!
Kramizar Ann-Marie
Klart du måste få gråta, det är inget lätt ni går igenom. Jag hoppas för allt i världen att tumören krymper och försvinner så snabbt det bara går. Styrkekramar till er alla!!!
SvaraRaderaHej Maria.Idag har vi tagit en promenad på sundsberget upp till dammen och utsiksplatsen,om du visste vad blåsippor och vitsippor det är där ,mattor iskogen så vackert.Ni fattas mig jättemycket.Bad till Gud när jag satt och såg utsikten över Fryken att mitt underbara barnbarn Julia ska bli frisk och komma hem till oss alla.Vi tänker alltid på er ni kämpar så och är så fantastiska som föräldrar.Skönt för er att Malin och anna-Karin och Lasse är hos er idag.Hoppas nu veckan går fort så ses vi på fredag igen.Många många kramar från oss i Karsbol och Pixi hälsar också gosar mycket med henne.Hälsa familjen och du är stark.Älskar dig Maria massor.Kram mamma
SvaraRaderaHej. Skrev till Peter för ett tag sedan efter att Emil kom hem, bedrövad, då han hört att Viktors syster blivit sjuk. Visste inte då omfattningen. Fick höra härom dagen från Björner(Kenneth). Man blir så ledsen och arg på samma gång. Små oskyldiga barn som inte ens själva har hunnit påverka sin kropp ska inte behöva vara med om sådant här. En och annan tår rullar när man läser vad ni går igenom. Otroligt starkt och modigt av er att ni delar med er av detta hemska ni går igenom. Det sägs att tanken och viljan är människans starkaste kraft. Så vi sänder många tankar, hela tiden. Och har jag förstått det hela rätt så är Julia en inbiten hästtjej. I komunikationen med djur används ju tanken mycket. Och för att bemästra ett så kraftfullt djur som en häst så krävs en stark tanke och vilja. Vi hoppas att Julia orkar nyttja den kraft hon besitter och övervinner denna kamp. Och hoppas och tror att allt kommer att gå bra.
SvaraRaderaFam Carlbäck
Hej Maria o Peter,
SvaraRaderaTänker på er och håller tummarna för er.
Styrkekramar från
Fam. Nilsson-Westlund
Fina fina Maria... ni är de sista i världen som skulle behöva få lida genom det här, ni är en helt underbar familj och om det bara berodde på kärlek så skulle ni varit hemma för längesedan.
SvaraRaderaNu håller jag tummarna stenhårt att medicinen gjort sitt jobb!!!
Gud vad skönt för er ALLA! Det är bara bra att gråta utt i bland Maria. Jag håller tummarna för dig Julia! Hoppas att du säger det till Julia Maria! Skulle uppskatta det. Många goa och varma kramar Ebba.s
SvaraRaderaLider så med er.... Nu håller vi alla tummar som finns att det gått åt rätt håll med behandlingen!!!! Kram Maria<3
SvaraRaderaTänker på er jättemycket och följer din blogg Maria å det gör så himla ont i hjärtat. Vi skickar alla kramar vi har till hela familjen och vi hoppas att ni snart ska få åka hem till Sunne. hälsningar Lena, Pelle, Pontus, Louise å Johanna Wennergren
SvaraRaderaDet gör verkligen ont i hjärtat att läsa om allt ni går igenom. Vi tänker på er jätte mycket och håller våra tummar . Många Styrke kramar från Emma, Karin o Gerth
SvaraRaderaDet gör verkligen så ont i hjärtat när man läser... Vi finns med er med alla vår kraft!! Kramar från Masse, Charlotta, Kajsa och Lina
SvaraRaderaHej Maria. Följer i det tysta din blogg och glädjs och gråter med er för varje liten med och motgång. Har ju själv en nära anhörig som ganska nyss gått en kamp mot denna vidriga sjukdom så förstår en del av det fruktansvärda ni nu tvingas gå igenom. Glädjs så åt att Julia får slippa smärtorna och verkar va lite piggare! Fortsätt tänk positiva tankar och se alla små ljusglimtar det är det allra viktigaste! Kramar Nina Seefeldt med familj
SvaraRadera