Kl 22,50

Alltså, det är något med Göteborg som inte är bra!

Dagen började som den skulle...vi åt frukost tillsammans i dagrummet, enligt Julias önskemål, vilket var jättemysigt. Sen kom läkarna med beskedet att behandlingen är uppskjuten tills imorgon. De ville ta en röntgen för att se att allt ser bra ut först.
Det var då det började...ont och illamående i vågor hela eftermiddagen:( Framår kvällen försökte vi oss på en liten utflykt till Långedrag med bilen, men när vi väl kom fram fick vi typ vända och köra tillbaks pga Julias smärtor. Först nu framåt kvällen har det lugnat ner sig, och jag hoppas verkligen att hon får sova inatt. Personalen har "kittat" upp med smärtstillande så hon ska få snabbt ifall det behövs vilket känns skönt.

Själv sitterjag här som ett frågetecken...? Vad hände? Hur kan två veckor utan smärta och nästan inget illamående för våran lilla tjej bytas till detta på ½ dygn...det måste vara något med sjukhuset...

Nu har jag precis fått ett SMS från Peter somsäger att hon sover gott, och så har han ochJulia  tummat på att imorgon ska det bli en bättre dag!
Själv hoppas jag de startar behandlingen direkt imorgon bitti, för efter varje dos av "guldmedicinen" så har det bara blivit bättre & bättre smärtmässigt. Det skär i hjärtat att se henne ha ont, och jag har liksom inget motstånd kvar. Jag blir så lessen när det blir bakslag.Grinar floder.

Nu ska jag lägga mig och försöka sova.
Rummet här på Donald känns tomt och tyst utan resten av familjen. Victor är hemma och går i skolan och bor hos Fam Falk som jag hoppas pysslar om honom lite extra närvi är borta. Men jag måste erkänna att jag saknar hans sällskap härnere.

Gonatt!