Julmarknad på Mårbacka

Både Peter och jag stämplade ut lite tidigare idag från jobben för att åka på julmarknad. Årets första. Och just denna på Mårbacka är så oerhört välbesökt under helgen, så vi valde att besöka den idag istället, vilket visade sig vara ett klokt val.

Det var glest mellan besökarna och utställarna hade glimten kvar i ögonen och pratade gärna en stund ( vilket Peter uppskattade...)

Vi köpte goda ostar, stark senap ( till skinkan), marmelad och enbärsmust. 

När vi kom hem fick vi besök av en liten söt filur  ( misstänkt lik grannpojken som är tokig i Star Wars)...

Vi hade missat att det var " bus eller godis" kväll, men som tur var har Victor en stor kartong hemma med supergoda kokosbollar som han ska sälja i skolan, så det var vad vi bjöd på ikväll till de som kom  förbi. Kanske inte väldens roligaste, men det innehåller massa socker iallafall:)

Mina små tjockisar<3

Taktiken igår att bestämma sig för att bli frisk och komma ur sängen och soffan verkade funka, för imorse när jag vaknade var jag frisk och piggelin! SKÖNT! 

Och det var riktigt skönt att ta på sig vanliga kläder och slänga mjukisdressen i tvätten och känna  att man är lite på G igen. Nu var jag bara sjuk i några dagar så jag ska inte klaga, men jag har världens sämsta tålamod och blir lätt rastlös så det var skönt att komma iväg till jobbet som vanligt igen.

Idag har vovvarna gjort sin första kryp utflykt utanför buren. Jag trodde att de skulle krypa runt och vara lite nyfikna, men nejdå. De kröp ihop till en stor boll och somnade gott ihoptrasslade med varandra... Så det var bara att lyfta in dem tillbaks till buren igen där de fortsatte att sova gott. 

Jag vägde allihop igår och allihop väger precis runt 500 g. Riktiga tjockisar!

Nu har jag bestämt mig!

Imorgon ska jag vara en piggare och gladare människa. Det här med att sitta hemma i soffan och vänta på att bli frisk gör bara att jag känner efter ännu mer...så imorgon är det en spark i baken och iväg till jobbet som gäller.

Peter och jag har snabbstädat huset ikväll ( med betoning på snabb...) och lagat lite god mat som vi fick tyvärr fick äta själva.

Victor ser vi knappt röken av. Han har haft kompisar här i flera dagar men de hänger mest i källaren och spelar tv spel. De visar sig bara när magen kurrar:) 

Ikväll har de bastukväll med middag hemma hos en annan hockeykompis. Det känns fint att de håller ihop och umgås på loven, och att de gör roliga saker ihop. Jag känner mig trygg fast han inte är hemma.

Nu ska det bli lite gott till kvällsfikat här och så ska vi se premiären av Fest hos Bagge Wahlgren. 

Måndag...

En dag hemma från jobbet, och det har varit riktigt skönt eftersom jag är så oerhört matt. En tur upp och ner för trapporna känns som ett helt träningspass. Svetten rinner nerför ryggen och andningen är riktigt flåsig.

Proverna jag tog idag visade att mina vita blodkroppar är lite fler än normalt, men inget alarmerande. Vila var bästa medicinen och jag tänker lyssna på det och stanna hemma imorgon också.

Ikväll sitter vi och tittar på galan " tillsammans mot cancer" och det berör oss starkt!

Jag blir glad över alla som överlevt och blivit friskförklarade, jag lider något enormt med de som går igenom helvetet just nu, och jag tycker så synd om de som inte finns kvar hos oss. 

Och jag tycker samtidigt att det känns konstigt att vi i vår lilla familj är drabbade...Jag har fortfarande inte vant mig vid att vi är en familj som är så hårt drabbade av sjukdomen, och att slutet absolut inte blev bra...

Jag förstår men ändå inte....det kanske låter helt knäppt men ibland orkar jag bära hela verkligheten som gör vansinnigt ont, och ibland orkar jag inte.

Just nu är jag i en 

period när jag inte orkar. Jag vill få befinna mig i min egen lilla bubbla som består av magen, valparna och allt rutomkring ett tag till. 

Det kanske låter ego men att sörja är jobbigt och jag tror att man måste tillåta sig en paus ibland. Tränga undan alla jobbiga saker, lägga dem på hög för att ta fram när man är mer redo igen.

En sak är iallafall säker och det är att man ska vara rädd om sig själv och de man älskar och tycker om. Att ta tillvara på dagen är viktigt för mig, för man vet aldrig vad som händer imorgon.

Med de orden önskar jag alla som läser gonatt!

Söndag...

Idag mår jag tack och lov bättre än igår, men jag är fortfarande inte riktigt 100. Matt och yr och energin lyser med sin frånvaro. Halsen har börjat svida också...Så därför tänker jag ta en lugn hemmadag imorgon och även ta en sväng till vårdcentralen och be att få ta lite prover. För att vara på den säkra sidan. 

Fast idag har jag faktiskt lämnat soffan lite för att undvika liggsår :)

Jag och Peter och Pixi tog en sväng till Björken. Lite frisk luft i lungorna och samtidigt fick Pixi lite välbehövlig motion utan koppel.

Och så har vi varit till kyrkogården och satt ner en lykta. ( jättefint ljus du tände Jonna)

Och så har valparnas farmor & farfar ( Atlas matte och husse) varit här och snosat på "barnbarnen".

Nu börjar de bli härligt knubbiga och vansinnigt söta :)

Vilken dag...:(

Först och främst vill jag återigen tacka för era kommentarer som fortsätter att skrivas, och kommer via mejl och andra medier.  Jag blir varm inombords över att ni gläds så med oss i detta! 

Nu till något betydligt tråkigare. Jag har gått med en förkylning i kroppen i 1 1/2 vecka och varit lite halvrisig. Lite snorig och hostig, men inte direkt sjuk. Men torsdag och fredag denna veckan så har det tagit emot att gå till jobbet och imorse när jag vaknade var jag helt däckad! Gick upp och käkade frukost och kröp sen ner tillbaks i sängen och sov till 2!

Resten av dagen har jag legat i soffan med noll energi och känt mig riktigt rutten och yr! Usch vad jag tycker det är tråkigt att vara sjuk!

Peter som i normala fall får dra ett stort lass härhemma nu när jag är gravidtrött, känslig för matos mm, har fått jobba extra hårt idag med att serva mig...och som ni ser tog även hans krafter slut.

Ikväll unnade vi oss hämtmat och jag tog sushi med extra mycket inlagd ingefära som jag vräkt i mig. Har fått för mig att just ingefära är bra för förkylning. Hoppas det hjälper:)

Victor tog friterade räkor med ris, och jag lovar, det var den största portionen han någonsin ätit i sitt liv! 

Direkt efteråt var han tvungen att gå på toa och lätta lite. Finns det inkomster finns det utgifter:)

Valp nr 1 som Victor döpt till Pelle har öppnat ögonen idag, och det gjorde han lägligt nog precis när han satt i Victors famn.

De andra valparna har nu fått namn av oss som vi tycker passar deras personligheter. Det är alltså Pelle, Doris, Bertil och Rosa.

Mer om det imorgon.

Nu ska jag försöka få en god natts sömn och bli FRISK!

Gonatt!

Nytt till vovvarna....

Som ni kanske minns så lånade jag en bur någon vecka innan valparna kom för att det skulle vara ordentligt med plats. 

Buren hade tillhört en Rottweiler och kändes gigantisk, nästan lite för stor så idag har jag shoppat loss på djuraffären.

En ny bur som är perfekt i storleken och så en stor bit med gosigt underlag också.

 Jag köpte extra mycket så att valparna ska få med sig en bit var när de flyttar. Nu ligger de allihop och njuter och det ser riktigt mysigt ut!

Ser ni vad de växer? Jag tycker jag ser från dag till dag hur det bär iväg på både längd och bredd...

"Hemlig kväll"

Igårkväll var jag och mina kollegor på Tentipi informerade om att vi skulle ha en trevlig kväll tillsammans och vi fick order att vara startklara vid 17,30.
Mer än så fick vi inte reda på...
Herregud vad vi har funderat under veckan på vad vi egentligen skulle göra....Vi har googlat varenda aktivitet i Karlstad och kollat Ticnets utbud men inget kändes riktigt "rätt".

Vääääldigt nyfikna åkte vi iväg  (jag fick såklart äran att ratta bilen) mot Karlstad och när vi närmade oss så fick jag order att styra mot CCC.

Där väntade en Beatles kväll med anledning av att det idag är precis 50 år sedan Beatles hade sin spelning i Sundsta Aulan i Karlstad.
Björn Starrin var konferencier (en mycket rolig sådan) och han visste sjukt mycket saker om Beatles och sjöng deras låtar riktigt bra!
Bandet Liverpool stod för live musiken under kvällen.
Vi blev också bjudna på en väldigt god 3 rätters middag.

Så här såg förrätten ut...

 

Och efterrätten...

 

 

 

Ett trevligt avbrott såhär mitt i veckan på en torsdag:)

Jag och min Tentipi kollega Madde.

 

Och Erik på Tentipi som hade fixat så att vi fick komma iväg på den här trevliga kvällen!

 

 

 

Tack!

Tack alla snälla för era hälsningar! Jag blir så glad när jag läser dem:)

Jag har ju varit så sprickfärdigt stolt över det här ett tag nu, och helst hade jag velat skrika det rakt ut i samma stund jag fick reda på det. Men jag har bitit mig i läppen många gånger och väntat och väntat tills nu. Och nu så känns det väldigt  skönt att det är officiellt, så att jag kan dela denna glädjen med er:)

Jag ska försöka att inte tjata hål i huvudet på er om magen, men det är svårt. Det känns som om en stor del av livet kretsar kring det här just nu, och jag kommer nog att vara lite hispig fram tills nästa ultraljud.
Men redan nu så känner jag en stor tacksamhet att vi får den här möjligheten. Den är inte alla förunnad, och det är inget jag tagit för givet.
Nu ska jag försöka njuta av den här tiden med magen så gott det går, men redan nu är jag nyfiken och längtar...

Lite extra kul är det att min syster Malin i Karlstad också ska ha bebis i januari, så det kommer att bli knappa 3 månader mellan dessa nya kusiner:)

Glada nyheter:)

Ni kanske tycker att jag varit lite disträ på sistone...

Klagat på att jag varit väldigt trött,  haft sömnproblem, och så har det har varit mycket mysbrallor och mysa i soffan och göra ingenting alls.....
Och det har sin förklaring, och det här har jag väntat på att få berätta ett bra tag nu...:)

I min mage ligger ett litet nämligen ett litet pyre och växer! Det går nästan inte att dölja längre då jag redan har en rejäl kula på magen!
Mina jobbarkompisar fick reda på nyheten för någon vecka sedan och då fick jag höra från flera att "Vi hade redan räknat ut det"...
Och igår blev det officiellt på yogagruppen då tillochmed mina bylsigaste tröjor buktade ut...

Vi är väldigt glada och det här var väldigt planerat. Jag kände ganska snart efter att Julia försvann att det här var väldigt viktigt för mig (och oss). Inte för att ersätta, utan för att få älska på nytt.

Och så måste jag få bli lite djup och berätta om något jobbigt också för att ni ytterligare ska förstå varför det här känns lite extra...Och varför vi väntat extra länge med att berätta.
Vi var nämligen väldigt glada förra hösten också, men första ultraljudet slutade i katastrof då det visade sig att det inte var något liv i magen. Ett jättetungt besked att få då, så nära inpå det som hänt med Julia.
Men -vi fick rådet att inte ge upp trots att det var jobbigt, så vi försökte och försökte utan resultat. Ända tills i somras när jag var så stressad över allt jobb innan semestern så vi beslöt oss för att lägga allt det här på hyllan tills senare i höst. Och om det inte hände något då, så skulle vi acceptera det och ta det som att det inte var meningen att vi skulle vara fler i den här familjen.

Och då när jag var som tröttast och superstressad och minst medveten och minst beredd  så hände det! Utan att jag fattade något förrän nästan två månader senare!
Illamåendet tog jag som stress, och tröttheten skyllde jag på att jag äntligen slappnade av på semestern:)

Och nu har vi varit på två ultraljud och några extra veckor har passerat och då vågar vi alltså berätta här på bloggen.  Det är lite pirrigt eftersom jag ser att ni är många som läser. Jag tror inte ens att jag känner er allihop...
Nästa ultraljud är i mitten av nov och då får vi också ett mer exakt datum. Men enligt almenackan så ska det bli den 10 April och jag är snart i v.17.
Och enligt ultraljuden ska det bli den 16 April och jag är i v 16.

Så kära vänner, jag hoppas att ni är glada för vår skull, och jag vill be att ni håller tummarna för att det här ska gå bra.
Jag har ju som sagt förut lite svårt att lita på att livet alltid är gott mot oss, och jag vågar inte ta ut segern i förskott, men vi hoppas och vill så gärna att det här ska gå bra!

En bild på lilla pyret för 2 ½ vecka sedan...

 

(En rolig parantes här är att både jag och Pixi tillbringat X- antal timmar i soffan och mått piss båda två. När hon tittat på mig med en blick som säger mer än tusen ord, har jag svarat att jag vet hur det känns lilla vovve...)

Valparna 8 dagar

Hoppas ni står ut med lite mera information om valparna...
Om ni tröttnat, och tycker detta är öken, så kan ni bara scrolla förbi det här inlägget...

Först en bild på Pixi som är liiiite urlakad för tillfället...Smal och eländig med tuttar som är alldeles för stora.

Alla gravidkilon är borta och jag har fullt sjå med att få i henne mat. 4 ggr / dag. Hon får specialfoder från Royal Canin som ska vara anpassat för digivande tikar. I detta foder så smyger jag ner lite korvbitar eller rester så att hon verkligen ska äta upp allt. Matlusten är det lite sisådär med, men om man fjäskar så går det bra:)

Matlusten på valparna däremot är det INGET fel på. Herregud vilka sugproppar de är! De känner lukten av Pixi så fort hon är i närheten och kommer krypande fort fram för att få mat. Kommer de allihop på en gång så blir hon lite irriterad och knuffar bort någon som får äta lite senare. Det är riktig huggsexa efter spenarna!
Men oftast så ligger de och sover tätt tillsammans nöjda och glada och lugna.

En stor eloge ska hon ha vår fina Pixi för hon sköter om valparna så pass fint att vi knappast hör ett knyst ifrån dem!

Och så veckans viktökning....
Födelseviken först, och sedan dagens vikt

Valp 1 Hane 148-293g
Valp 2 Tik 129-235g
Valp 3 Hane 163-290g
Valp 4 Tik 130-240g

Om några dagar räknar jag med att de börjat öppna ögonen, då kommer fler bilder!

Helg igen!

Här har vi haft riktigt trevligt besök sen i går kväll. Min fina lillasyster Evelina och hennes pojkvän som nu bor i Karlstad har varit här och hälsat på. Vi lovade varandra att vi skulle ses oftare nu när de bor så nära, och hittills har vi varit lite dåliga på det. Men när vi väl träffas så är det så mysigt. 

Igår hade vi en riktigt lugn slapparkväll med hemmagjord pizza och mysbyxor framför TVn blandat med lite " tjöt":)

Idag har vi kollat in Sunnes butiker och varit till Julia och tänt ljus.

På eftermiddagen åkte jag och mamma till Sunne kyrka för att se konsert med Uno Svenningsson och kören Sånger för Livet.  Riktigt fint och Uno var så bra! Jag gillar verkligen hans musik.

 All behållning från biljetterna går till läkarmissionen.

Och så har Leo kommit till oss idag också. Han åkte faktiskt buss till Sunne idag, alldeles själv. Och det var lite pirrigt i början av resan sa han... Modigt gjort tycker jag. Han är ju bara 8 år! 

Nu är han som ett plåster på Victor. Allt Victor gör är SÅ kul & bra!

Valparna äter och frodas, och man ser med blotta ögat att de växt sen i måndags. Jag har inte vägt något mer, kanske imorgon, men jag är inte orolig. De är ganska brutala när de äter på Pixi. Sliter och drar och suger sig fast ordentligt. 

Undrar om hon har tålamod med dem alla veckor de ska dia? 

Hon orkar slita sig ifrån dem mer och mer nu. Kommer ner till oss och vill gosa en liten stund då och då. En liten promenad har vi också tagit senaste dagarna, så nu behöver vi inte " tvinga" ut henne för att göra behoven längre.

Äta och sova ihop med syskonen i en hög. Det är livet på en pinne det:)

Nu har Evelina och Kuba åkt hem, och vi har återigen svidat om till mjukisdress och ska tillbringa kvällen djupt nersjunkna i soffan:)

En lunchbild...

En bild från alldeles nyss då jag var hemma på lunchrast...Och hittade alla valpar i en hög.

Mitt hjärta smälter! Jag är kär i alla 4!

Hemmakontoret!

Idag har jag jobbat hemifrån på eftermiddagen ( för Tentipi).

Hur smidigt som helst!

Jag kopplar upp mig mot affärs systemet, och kan lägga order, se lsgersaldon mm. Och eftersom vi ringer med ip telefoni så har jag telefonen i datorn vart jag än befinner mig i världen. Jag kopplar samtal till mina kollegor med bara ett knapptryck och kunderna som ringer märker inte att jag befinner mig på hemmaplan.

Det enda jag inte fixar är att springa ut på lagret...

När man jobbar hemma kan man unna sig en gofika också! Idag blev det glass med chokladsås. Because I'm worth it:)

Fler valpbilder

Det är VÄLDIGT svårt att se sig mätt på de små liven just nu...
Det enda som gör att jag inte sitter inne hos dem hela tiden är att Pixi så tydligt visar att hon vill vara ifred med dem.
När jag tjuvkikar in i rummet så ligger hon helt utfläkt och avslappnad och låter dem puppa vart de vill. När jag kommer in i rummet så kurar hon ihop sig runt dem, och lägger en tass eller huvudet över, för att skydda och säga "DE ÄR MINA!"
Och jag vill respektera hennes tydliga språk, så därför håller jag mig undan så mycket jag bara kan och orkar...
Hon går in i sin mammaroll så mycket att hon glömmer bort sig själv. Jag får lyfta henne ur buren och ställa henne ute på trappen för att hon ska göra sina behov...och det går snabbt vill jag lova! Det är inte tal om att strosa runt och lukta nu...
Äter gör hon bara om jag serverar maten i buren, och då får jag hålla fram skålen så hon kan ligga och äta hos valparna. Då glufsar hon i sig, så det märks att hon är hungrig!

Flera vänner och bekanta har hört av sig och vill komma och titta, men jag har sagt att tidigast om 1 vecka. Jag vill att Pixi själv ska släppa på sina restriktioner innan vi börjar med besök.

Någon av valparna har lite diarré och därför ville jag väga dem idag igen för att se att ingen tappar i vikt, och när jag ändå hade dem i handen så passade jag på att ta ett snabbt kort, och samtidigt bäddade jag rent i buren. Allt på en gång med Victor som assistent:)

Så här ser deras vikt ut efter 2 dygn, och det ser ju bra ut:) Alla har ökat.

Som ni ser så drar sig alla valpar mot Pixi som står och hoppar nedanför min hand som håller valparna. Eftersom de inte ser något än, så måste det vara lukten de söker sig efter.

Svarta hanen

Vita tiken med svarta prickar

Svart/Bruna hanen

Och tiken som är svart/vit

Brorsorna slappar...

Medans tjejerna äter mat...

 Visst är de söta!

 

Vad som är riktigt skumt med valparna är att det är två som är svart/vita. Både Atlas och Pixi är ju svart/bruna. Men det kanske är det här som ÄR grejen med blandrashundar. Att man inte vet riktigt vad man får. Nu är de gudomligt söta, så det gör absolut inget, men jag blev rejält snopen för det hade jag absolut inte räknat med.

 

Och när jag ändå är igång och skriver så vill jag återigen tacka mamma som var med under "valpningen" och gav mig många hjälpande händer är det blev bråttom.

Och så ett stort tack till Lotta som svarar tålmodigt på alla mina frågor och ger goda råd!

 

Valpar!

Nu är valparna här!
Pixi började blir orolig igår eftermiddag, hon vankade av och an och gnällde så jag förstog att nu var det något på G.
Klockan halv sex började hon krysta och klockan kvart i åtta kom den första valpen. Det var en LÅNG väntan! Så lång att jag ringde till veterinärstationen i Kd och de tyckte att jag skulle komma in, men under tiden jag satt i telefon så kom den första valpen.

Sen tog det ungefär en timma innan nästa kom, och så fortsatte det tills fyra stycken sötnosar krälade runt i buren.
Jag agerade barnmorska eftersom Pixi var ganska medtagen på slutet och valparna hade sega fosterhinnor. Jag fick ta i med naglarna för att få bort dem. Alla valparna andades fint och var pigga så det var ganska odramatiskt.

När allt var över så var Pixi ganska så slut, och så fort valparna kom nära för att söka efter tuttarna så morrade hon åt dem, visade tänderna och ville inte alls gosa.
Jag satt uppe till 1 inatt för att se så inget farligt hände, men jag konstaterande att det slutade vid "bara" morrande, hon var väl så slut att hon inte orkade ta dem till sig, och kanske inte heller förstod att de var hennes. När lampan släcktes och det blev tyst och lugnt så lugnade hon ner sig och de fick komma intill och puppa och jag drog en lättad suck.
Nu idag är hon moderligheten själv och har knappt tid att äta eller gå ut och kissa, hon vill BARA vara hos valparna och tvätta och gosa.

Åh, vad jag är glad att det här har gått bra och att valparna och Pixi mår bra nu efteråt.

Det blev två killar, den enda är tecknad som Pixi fast med en vit fläck på magen. Den andra hanen är nästintill kolsvart och han  ar den största av dem alla. Hela 160 gram!

Och så blev det två små flickor på 130 gram. Den ena vit med några svarta fläckar. Den andra mera svart med vita fläckar.

Alla är gudomligt söta:)