Bra dag!

Så här blev jag i håret efter frissan...

Ca 1 dm kortare och nu äntligen känner jag mig bekväm med utsläppt igen! 

Vi åkte alltså till Kd på eftermiddagen och det har gått jättebra! Olle hade skrikfest när jag käkade lunch så han fick sitta i knät tills han lugnade ner sig. Det var nog det enda som jag blev lite svettig av, allt annat flöt på fint.

Vi stannade till hos Malin ett par timmar i väntan på att farmors buss skulle komma, och lyckades knäppa många kort på småttingarna ihop:)

Det har varit riktigt skönt att komma hemifrån idag. Vi har haft många dagar hemma nu så lite miljöombyte var nog nödvändigt:) 

Nu har vi farmor här i några dagar och jag gissar att har hon inte nån av hundarna i knät så sitter hon nog med Olle i famnen :)

Hmm...

Ursäkta frånvaron, men dagarna går så sjukt fort och eftersom Olle har sin längsta vakenperiod på kvällarna (när jag normalt sett sitter med telefonen) så blir det inga inlägg då.

Vi mår iallafall bra allihop och njuter av den här första bebistiden så mycket det bara går. Olle fortsätter att vara snäll och nöjd både dag och natt. Bara han får mat och torra blöjor är han nöjd med livet.

Idag ska jag till frissan. Något måste göras! 

Håret sitter i en tofs  både natt och dag och jag känner mig obekväm med utsläppt hår eftersom det blivit för långt. Efterbild postas senare idag...

Efter frissan åker jag och Olle ner till Kd på premiärtur ensamma. Vi ska till ikea och köpa nytt babylarm och sen hälsa på Malin. Och efter det hämtar vi upp farmor vid bussen för hon ska vara hos oss ända till helgen. Rena rama krutgumman!

Förlossningen...

Jag tänkte berätta lite kort om hur det "gick till" när Olle kom till världen. Jag tycker själv att det är jättekul att läsa om andras upplevelser, men förstår också om en del tycker att det är totalt ointressant. Jaja, ni läser om ni vill!

Vi hade en tid för "bedömning" på secialistmödravården på torsdag fm. Anledningen till detta var min skräck för att något skulle gå fel under tiden jag gick över...Min barnmorska var verkligen gullig som tog min oro på allvar och ordnade denna tid åt mig!
Väl där så blir jag bedömd som att jag är "igångsättningsbar", och får komma upp på avd 14 där jag får en gel påstruken med någon slags hormoner som gör att livmodern börjar dra ihop sig.
Jag får ligga kvar i sängen med gelen i 1 timma och är samtidigt uppkopplad på CTG maskinen för att se så inte bebis blir stressad.
När timman är passerad så är jag rejält hungrig så vi går till restaurangen och äter middag. När vi sitter och käkar så börjar värkarna tillta och på bara 1 timma så har de ökat till att komma med bara ett par minuters mellanrum. Och mer och mer ont gör det! Vi går tillbaks upp på avd 14 och efter ett par timmar får jag rulla ner på förlosssningen.

Sen händer inget speciellt mer på hela kvällen förutom att värkarna fortsätter komma med 2 minuters mellanrum. De gör så ont att jag inte orkar sitta ner utan är tvungen att vanka runt i rummet och pusta när de kommer. Inte så jätteont alltså, och jag avstår all bedövning för att "spara mig" tills det är dags för ryggbedövning. Men inget mer händer...

Vid 22 tiden på kvällen så tar BM beslutet att ge mig en Bricanyl spruta i benet så att värkarna ska avta, så bebis och jag ska få vila ett par timmar. Och sen på morgonen skulle de dra på lite värkstimulerande dropp istället. Men först skulle vi få vila alltså!
Vid det här laget kände jag mig rätt frustrerad. Så många timmar, och fortfarande ingen bebis. Bara en massa pinvärkar till ingen nytta....Ni som känner mig vet hur kort tålamod jag har, och jag var inte på det bästa humöret nu...

Men men, vi satte på oss pyamas och borstade tänderna där på förlossningsrummet, och Peter fick en egen säng. Jag skulle bara gå och kissa innan jag fick den där sprutan i benet- och då precis när jag sätter mig på toa så går vattnet! Och direkt kommer monstervärk på monstervärk! BM frågar om hon ska ringa narkosläkaren för ryggbedövningen som jag bett om, men både jag och Peter säger att det hinns inte med. Vi känner igen hur värkarna ser ut och säger att snart är det bebis på G...

Jag får lustgas som jag missbrukar så mycket att jag tidvis får andningsuppehåll och kramper, men den är liksom min livlina. Värkarna gör nog också att jag tidvis är "borta".
Hjärtljuden går vid ett par tillfällen ner kraftigt för bebisen och en läkare är med under sista delen av förlossningen ifall något skulle hända. Jag är så inne i min lustgas och värkarna att jag inte ens öppnar ögonen för att se vem han är, men jag hör hans röst och alla i rummet talar hela tiden om vad som händer och vad de gör vilket känns tryggt. 

Så, 45 minuter efter att vattnet gick där på toaletten så ligger en fin knubbig liten kille på min mage och tittar på mig med stora ögon. Han skriker, har fin färg och är med i matchen direkt:)

Omtöcknad av smärta och glädje konstaterar vi att vi nu har en ny familjemedlem, och att vi är ganska bra och snabba på att föda barn:)

Smärtan glömde jag av nästan direkt efteråt. Han är så värd varenda värk!

Nu efteråt kan jag faktiskt inte förstå att han har fått plats i min mage. Nog för att magen var jättestor, men Olle måste verkligen ha legat helt ihopveckad därinne...

Summa summarum så är jag jättenöjd med förlossningen och att vi fick just lilla Olle.

Kusinerna...

Häromdagen var Malin här med barnen och hälsade på och vi fick äntligen till den efterlängtade bilden på bebisarna.

Olivia är lite drygt 10 veckor äldre än Olle och dessa veckor märks väl!
Oj, vilken skillnad både i storlek och hur "med" hon är. Hon skrattar för fullt och jollrar som bara den. En riktig liten solstråle!

Fredag fm...

Och jag har äntligen tagit mig tid till att slå upp datorn och gå igenom bilderna i stora kameran.

Nu är Olle lite drygt en vecka gammal och de känns som om vi börjar ana lite hur hans dygnsrytm ser ut, och då vågar man sig på lite andra projekt, som tex att kolla igenom datorn.

Senaste dagarna har han varit fantastiskt nöjd och mest sovit och ätit och det tror jag beror på att jag slutade pracka på honom brösten. Det var så tydligt att han inte gillade att äta på dem. Nu äter han glatt från flaska istället och jag sitter och pumpar ett par tre gånger per dag istället. Jag tycker att det funkat jättebra!

Så här ser en Olle dag ut just nu...
Han vaknar vid 7-8 tiden på morgonen och är vrålhungrig! Äter ca 80-100 ml ersättning/bröstmjölk, och är sen vaken 1-2 timmar.
Han gillar att ligga på en kudde i soffan och bara titta, vifta lite på armarna och kanske fästa blicken på ett gosedjur. När det är dax att sova så slår han bara ihop sina blå. Oftast inget gnäll alls innan John Blund kommer.
Det är nu mamman och pappan passar på att kolla datorn, duscha och dricker kaffe och kanske lagar mat, eller tar en promenad.
Sen sover han mest hela dagen. Vaknar med 2-4 timmmars mellanrum och vill ha mat, och somnar oftast om efter en 1/2-1 timma.
Framåt kvällen kommer nästa vakenperiod då han är vaken mer än 2 timmar i sträck.
Äter sista gången gör han vid 23-00, och sen har han varit så snäll mot sina päron att han sovit hela natten med avbrott för en matpaus.

Alltså en otroligt snäll liten bebis som just nu verkar tycka att livet utanför magen är rätt skönt.

Här  kommer lite bilder från senaste dagarna...

Onsdag...

Ett litet hallå igen...Det är nog så här bloggen kommer se ut ett tag framöver. Ett litet hallå på kvällskvisten om det finns energi kvar hos mamman...:)

Liten lägesrapport.... 

Olle och jag har haft våra strider om mina bröst sedan han kom till världen och nu har han segrat... Nu kör vi tillägg på flaska uppblandat med mjölk som jag pumpat ut. Något han gillar skarpt, och vi slipper skrikfester som vi båda blir helt slut av. Inte riktigt som jag tänkt mig då jag tycker det är mysigt att amma, men det här känns ändå ok. 

Det tar verkligen ett tag innan man lär känna sitt barn, och det jag lärt mig hittills om Olle är att han är väldigt bestämd, och lugn. Och oerhört söt. Det är svårt att sluta titta på honom, men det tycker väl alla föräldrar om sina barn:)

Idag har Victor provat att bära lillebror i bärselen. Det gick riktigt bra! 

Mina fina killar!

Ett litet hallå...

Dagen har bara runnit iväg och jag har inte haft tid att öppna datorn och föra över bilder från stora kameran, men vi tittar ändå förbi och önskar gonatt.

Idag har vi tagit en promenad till kyrkogården med vagnen, lite väl långt för mig, men det var så underbart väder att jag bara ville ut! Det blev en känslosam stund då det var första gången Olle var med dit...

Olle somnade gott i vagnen och sov i hela 3 timmar! Skönt och välbehövligt efter nattens skrikfest! Amningen har krånglat lite då han inte alltid vill suga tag i bröstet och istället blir jättearg och otröstlig... Men nu har vi kommit på att om man ger pyttelite ersättning och sen bröstet direkt så funkar det mycket bättre, så inatt hoppas jag på lite mer sömn och lugn och ro för oss alla. 

Han må vara pytteliten och jättesöt, men gud vad han styr och ställer med oss:) 

Bubbla....

Senaste dagarna har jag befunnit mig i någon slags bebisbubbla... antagligen precis som det ska vara:)  Man villl liksom stanna tiden och bara njuta maximalt av allt som hänt. 

Idag har vi gjort första utflykten sen vi kom hem, och den gick till Csk och eftervården där OIlle fick en stor godkänd stämpel i rumpan.

Han har inte gått ner för mycket i vikt trots att amningen krånglar lite...Lämnat blodprov utan dramatik. Han hör bra, och var enligt barnmorskan en riktig liten goding:)  Han avslutade besöket med att kissa ner hela mig...:)

Sen åkte vi till Malin och fikade och visade upp nya kusinen för Olivia och Leo. Och så skulle vi ha tagit ett fint kusinkort, men det blev totalt bortglömt. Vi får ta det nästa gång vi ses istället. Skyller allt på amningshjärna:)

Nu är vi på väg hem igen och lilla Olle sover gott i bilen.

Tack för alla hälsningar ni skickat till oss senaste dagarna!

Jag ska uppdatera med fler bilder från stora kameran imorgon. 

Nu är han här!

Äntligen! Nu har våran lilla kille kommit ut!

Vi åkte ner till Kd igår fm för att ev bli igångsatta, och det lyckades väldigt bra. 

Jag ska berätta mer ingående framöver, men just nu ville jag bara stilla er nyfikenhet och tala om hur glada vi är för att han är här och att allt gått bra.

Här har ni världens sötaste lilla Olle, född kl 23.28 den 17 April. 52 cm lång och 4190 gram. 

Shopping och promenad...

Nä, inget idag heller...det hjälpte alltså inte att det var Olivia dagen...

Besöket hos BM idag gick bra. Magen hade vuxit bra och jag ligger strax över kurvan som jag följt hela tiden . Blodtrycket ytterligare lite högre men ändå bra, hjärtljuden lät också fint så lillkillen verkar iallafall ha det bra i magen, och det är väl huvudsaken.

När Victor kom hem från skolan åkte vi ner på Sunne för att shoppa lite nya kläder till honom. Vi har en väldigt bra affär här i Sunne där vi alltid hittar saker som passar hans stil. Idag blev det ett par tröjor, en "mjukis" väst och nya underkläder. Västen och en av tröjorna åkte på direkt vi kom hem...

Det är kul med Victor för när han väl handlar, då shoppar han loss ordentligt och han köper det han verkligen vill ha och han använder sakerna sen, så det är väldigt sällan det blir hyllvärmare i hans garderob. 

Han hatar att springa runt i olika affärer och titta och jämföra som vi tjejer ibland vill göra, så därför är det skönt när det finns en butik på orten som stämmer så bra:)

Efter middagen åkte vi till Kolsnäs och tog två varv runt udden i snabbt tempo med hundarna, tänkte att det kanske kan hjälpa till, men nejdå, det är väldigt lugnt och fint imagen ikväll också.

Magen vecka 41, och BF dagen...

Så kom den då... Dagen vi väntat på så länge. 14 april.... Och här sitter jag med magen kvar i vädret. Lite snopet faktiskt då jag varit så inställd på att få lite tidigare. Bebisar är oberäkneliga. De kommer när de själva vill... För mig som gillar att ha kontroll är det lite frustrerande, men jag inser att det är bara att gilla läget och inte stressa upp sig, för då tar det säkert ännu längre tid innan han kommer...

Idag har jag provat att putsa fönster men inte hjälpte det...

Imorgon har jag tid hos barnmorskan igen och jag hoppas besöket blir positivt och det allra sista. 

Och så hoppas jag också att det här blir de sista magbilderna jag får lägga upp. 

En vecka till och jag sprängs:)

Imorgon är det Olivia dagen har mamma upplyst mig om, och hon tyckte också  att det skulle vara en fin dag att få ytterligare ett barnbarn på...

100%

Jag måste bara få visa dessa skärmdumpar...

Det känns så himla häftigt:)

Nu ska jag alltså vara klar och nästan i mål...

Den här dagen har jag ( och resten av familjen) längtat efter SÅ länge, närmare bestämt i  drygt 200 dagar som vi vetat om att det växt en bebis i magen. 

Jag har följt appen vecka för vecka och läst precis allt. Och nu så ska alltså bebis vara klar, även om den inte vill komma ut i tid.

Fast jag gjort det här två gånger förut så är känslan minst lika svindlande den här gången. 

Fast alla dagar inte varit roliga så är jag så enormt tacksam att jag fått möjlighet att bära ett barn till. 

Jag har inte tagit något för givet, och hoppas att det här sista också kommer att gå bra och att vi snart får möta en frisk liten krabat som mår bra.

Frisk luft...

Idag har vi fördrivit tiden med att insupa massor av frisk luft! I solsken dessutom!

Vi tog hundarna med oss till sjön Björken, och det var årets  finaste promenad! Massor av blåsippor som växte som mattor på backen. Så himla vackert! 

Vi såg inte så mycket fåglar den här gången eftersom vi inte hade med kikare, och jag stannade dessutom på backen. Att klättra upp i tornet kändes som en lite för stor utmaning idag. Men jag var grymt nöjd med att ta en långpromenad:)

För några veckor sen när jag äntligen blivit kvitt min långa förkylningsperiod var det knappt jag orkade gå den här promenaden. Idag kändes det tungt men absolut inte flåsigt, vilket betyder att jag fått tillbaks en del av min kondis, vilket känns väldigt skönt. 

Hundarna stortrivs med att få springa lösa:)

Stärkande läsning...

Jag blir faktiskt glad av att läsa att ni också väntar... Då känner jag mig inte lika ensam:)

Jag vågar knappt ringa till nån jag känner nu  för det svaras förväntansfullt, precis som om " är det klart nu"...

Och hör man inte av sig som man brukar så kan det också tolkas som om att man har åkt iväg...

Apropå tipsen...

Ananas har jag provat- funkar inte. 

Hallonbladsthe- jo det funkar på så vis att  jag får sammandragningar, men inga riktiga värkar. (Tolkar det som om bebis inte  är redo än...)

Promenader- varje dag! Händer inget förutom att jag blir rosig om kinderna och VARM!  

Och det sista låter jag bli... Känns inte lockande helt enkelt nu i mitt valross stadium.

Och namn- vi har ett par stycken som vi lurar på.

Olle- gillar vi allihop!

Likaså Alvin

Sen har jag Wilmer och Elton som inte faller i Peter och Victors smak.

Man vi bestämmer inget innan vi ser om det passar.

När Victor föddes hade vi flera olika förslag på namn men inget av dem var Victor. Men när vi fick se honom första gången så sa vi nästan Victor i mun på varann. Det var så självklart att han skulle heta så och vi funderade aldrig över något annat namn sen heller. Det bara var en Victor!

Med Julia tog det nån vecka innan vi hittade rätt namn så där var det inte lika självklart. 

Men min åsikt är att man ser vad som passar när man väl ses första gången.

För övrigt så har vi en lugn kväll i soffan. 

Victor sover hos kompis och jag och Peter och hundarna ligger i soffan och maratonkollar på tv.

Det har regnat rejält hela em så hundarna fick sig ett välbehövligt bad med shampoonering efter sista kvällsturen så de luktar riktigt gott nu:)

Dax att sova. Hoppas på bättre tur imorgon:)

Lugna gatan...

Ville bara kika förbi och tala om att än är det lugna gatan i magen...och det känns inte som att det kommer att bli idag heller:(

Åh, vad denna väntan är dryg! 

Läsning...

Ingen bebis än...:( 

Peter levererade en hög med tidningar till mig igår när han var hem och käkade lunch, så jag hade att göra under gårdagen iallafall... Svensk Damtidning släpar han hem, som är min favorit . Det är kärlek det<3

Men oj vad tråkigt det är att vänta! Jag har gjort allt som behöver göras här hemma (med råge ) och igår orkade jag bara inte sitta inne efter frukosten så då städade jag garaget och gjorde iordning alla kassar med flaskor och burkar som skulle pantas. 

Dagens höjdpunkt utanför hemmet blev alltså en tur till pantstationen! Förstår ni nu hur långtråkigt jag har det? Peter körde tillochmed en extra runda runt byn så jag skulle få komma ut lite  "extra". Haha!

Idag ska jag försöka ta mig till Tentipi och ta en em fika för det känns inte som han vill komma idag heller...

Ja, ni lär och få höra det här tjatet från mig tills det är klart nu. Hela livet kretsar kring att han ska "trilla ut". 

Magen vecka 40,,,

Gravid i vecka 40

Barnet

I genomsnitt väger ett foster i den här veckan ungefär 3,6 kilo och är cirka 51 centimeter långt, men vikten och längden kan variera mycket.

Moderkakan väger runt ett halvt kilo. Den kommer fortsätta att ge fostret näring ännu en tid.

Mamma

Nu har de beräknade 40 graviditetsveckorna gått. Men för många kan det dröja ännu någon vecka innan förlossningen sätter igång.

Många kvinnor känner sig uppgivna och trötta på graviditeten när den är fullgången. Man vill bara att barnet ska komma ut. Även om det känns omöjligt, försök fokusera på något annat än förlossningsdatumet. En graviditet varar allt från 37 veckor + 0 dagar till 41 veckor + 6 dagar. Passa på att vila och äta mycket kolhydrater före förlossningen så kommer du att orka bättre.

En del funderar över om det är möjligt att sätta igång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Men förlossningen kan inte tvingas igång, och det är bäst att barnet får komma när det är klart.

Och så min mage idag...

5 dagar kvar, men det känns mentalt som att jag redan gått över tiden...varje dag blir en enda låååång väntan. Svårt att förklara men ni som väntat barn vet säkert vad jag menar...

Idag var det dax för besök hos barnmorskan  och alla vanliga rutinkontroller. Blodtrycket hade gått upp lite (vanligt på slutet enl BM). 

Hjärtljuden lät fint och huvudet hade sjunkit långt ner, så det verkar som om kroppen förbereder sig för en förlossning nu. 

Fick en ny tid nästa tisdag, och eftersom jag får panik bara av att tänka tanken på att jag ska gå över tiden, så lovade hon att försöka få iväg mig på en bedömning till BB vid det besöket. Så låt oss hoppas att vi slipper det! :)

För övrigt så mår jag bra och har massor av energi i kroppen, det är bara nätterna som är lite kämpiga. 

4 år...

Idag är det precis 4 år sen min älskade farfar gick bort.

Han var en sån fin människa och vi stod varandra väldigt nära, speciellt när jag var yngre, så han är mycket saknad. 

Jag tog hans bortgång hårt, den gjorde ont. Han var en sån person som alltid bara skulle finnas där...

Det är så många nära som försvunnit de senaste åren. Peters mamma och pappa, morbror Perra, Peters systers man Rune, våra grannar och så framförallt Julia.

Alla är så saknade!

Om jag vetat hur mycket sorg jag skulle uppleva framöver, då för 4 år sen tror jag nog att jag blivit tokig....

Såll...

Idag har Peter byggt en sak som vi pratat om riktigt länge...nämligen ett såll att sålla kompostjord med.

 Vi har haft komposter för trädgårdsavfall i många år, men aldrig tagit reda på dem. Vi har bara fyllt på varje år...

Modellen som han byggde funkade riktigt bra, nu är en av våra komposter tömd och så har vi fyllt på med den fina jord som komposten ger i de nya pallkragarna. 

Här ska det växa mycket godsaker i sommar:)

För övrigt så har jag haft sällskap hemma idg av Victor som haft studie dag. Vi har slappat och sett på film mest hela dagen. Riktigt skönt!

Söndag kväll...

Nu är sonen hemma tillbaka på hemmaplan efter en hel helg i Vänersborg... Sunne hamnade på en hedrande 3:e plats i cupen, riktigt bra kämpat! Vi har följt alla matcher hemifrån på cuponline och försökt hänga med på så sätt. 

Nu är alltså ishockey säsongen slut på riktigt och det tycker jag ska bli riktigt skönt. Det är kul att han har sin älskade sport, men ibland blir det väl mycket...

Aggregatet i ishallen är också avstängt nu så det finns ingen chans att han kan "smygåka" heller:)

Helgen har för övrigt varit lugn...

Vi går här och väntar &  väntar och vågar oss inte så värst långt bort...Jag har massor av förvärkar som ibland blir regelbundna och börjar kännas ordentligt, men så bara stannar de av... Precis när man börjar tro att nu är det dax, så ger det sig. Det retas ordentligt skulle man nog kunna påstå!

Peter har jobbat lite i trädgården med att göra fint runt nya odlingslådorna och jag har väl mest suttit och tittat på. 

Så har Malin och Leo & Olivia varit här både igår och idag på fika/ mat så jag fick tillfälle att gosa bebis igen:)

Så mysigt! 

Nu har precis rundat av helgen med ett avsnitt av Mästarnas Mästare och snart sover vi nog allihop. Vårluften och i victors fall en tidig cupmorgon tar ut sin rätt.

Gonatt!

Skönt med fredag:)

Fast jag går hemma på dagarna så känns fredagen alltid lite speciell. Lite mer på något sätt:) Kanske för att jag vet att sällskap väntar efter att ha spenderat veckodagarna alldeles själv...

Den här helgen är det bara jag och Peter hemma. Vixtor åkte iväg på cup till Vänersborg tidigt imorse och kommer inte hem förrän sön em/ kväll. 

Det här är liksom "la grande finale" på hela hockey säsongen, men också för hela laget med 98:or...De kommer att splittras till hösten efter ca 10 år tillsammans då väldigt många av grabbarna sökt hockey gym på andra orter. Victor kommer till vår stora lättnad och glädje att stanna kvar i Sunne:)

Så här såg han ut när han började spela i Björnligan när han var 4-5 år...

Igår följde jag med moster AK till Karlstad på em och hälsade på syster Malin.

Olivia har hunnit bli 2 månader och är hur mysig som helst:) Gurglar och skrattar med hela ansiktet. Lugn och stabil verkar hon vara också. Sover gott om nätterna och är allmänt nöjd med tillvaron. 

Hon är så söt att man vill gosa ihjäl sig i de knubbiga kinderna!

Ska bli kul att se om vi också får en sådan nöjd kotte...?

Leo var också hemma och fick sig några kramar av moster trots att han drabbats av någon konstig åkomma på tungan. Tyfus kanske?

Nu inväntar jag att Peter ska sluta jobba så ska vi åka till graven och titta till, och sen till fiskbilen och köpa något gott att käka tills ikväll.

Fick förresten tips om att hallonbladsthe ska vara bra för att få igång värkarna, så nu vet ni vad jag går och sörplar på hela helgen. 

Ananas teorin har jag förkastat då den mest gav jobbiga gaser:) 

Hoppas ni får en fin helg och kan njuta lite av solen!