Kl 20,00

Nån timma efter att jag skrev det förra inlägget imorse så ringde telefonen...det var Peter och Julia som var på väg hem på dagspermis! Lycka!

Febern var tydligen borta så då var det fritt fram att smita iväg!

Vi började dagen tillsammans med att ta en fika i solen på uteplatsen vid växthuset, och det var VARMT!!!!

Sen åkte vi till hästarna på Gyllby där Julia rider. Idag var det shettisen Lola som Julia ville hälsa lite extra på...

Och där var hon tillsammans med de andra shettisarna...

Och jag tror hon kände igen Julia, för efter ett tag så kom hon snällt fram och lät sig klappas fast det var ett el -staket nära. Hon stog stilla och var så snäll så. Jag tror faktiskt att djur har ett sjätte sinne och känner på sig när någon är sjuk eller inte mår bra...

Hade lite mer bilder att visa, men jag har tydligen förbrukat mitt "bild utrymme" här på bloggen...ska försöka lösa det nån dag.

Det blev inga mer utflykter denna dag, så vi har hållit oss hemmavid och tagit det lugnt. Julias klasskompis Ebba kom förbi på en fika. Julia blev lite trött och satt och blundade ett tag, och Ebba satt brevid och väntade på att hon skulle vila klart. Det är så rörande att se hur toleranta en del barn är mot varandra. En del andra kompisar skulle säkert tycka det är tråkigt när Julia sitter och vilar och blundar, men i det hr fallet är det inte så. Att bara vara nära kan räcka ibland.

Jag blir jätteglad när Julias kompisar hälsar på , och Julia tycker själv att det är roligt, även om hon inte uttrycker det så mycket. Medicinerna trubbar av både glädje och sorg...
Samtidigt som det är roligt att se dessa fina vänner, så är det också lite sorgligt att se Julia brevid...det syns så väl att hon är sjuk när man jämför. Även om hon är 100 gånger piggare nu än vad hon varit så är hon inte frisk. Och när man ser rosiga friska barn fulla av liv brevid henne så är skillnaden stor. Men- vi ska dit vi också. Julia ska också sitta rosig och frisk igen. Det får ta den tid det tar, men vi ska baske mig dit!

Usch, jag blir så sentimental när jag skriver så jag sitter bara och grinar...allt kommer över en ibland och då är det lika bra att släppa på muren. Låta allt komma. Det känns alltid lite extra när man precis varit hemma också, när man haft det sådär "nästan vanligt Svensson liv".

Nej, nu ska jag sluta sitta här och böla. Dax att väcka Julia och göra kvälls bestyren. Imorgon är en ny dag, och då tar vi nya tag. Målet är att kanske kunna sova hemma igen.

Gonatt från oss.

(och ett stort tack till I & C i Hagfors för den gulliga nallen ni skickade till Julia, och ett stort tack till Lars som skjutsade oss igår fram & tillbaks till Kd.)