Idag kom det ett brev med posten med några smycken som jag beställt...jag har skrivit om dem förut. Bla ett halsband med silverhjärtat som jag fick i morsdags present av barnen och några armband som jag själv beställt.
Armbanden var inte speciellt dyra, och hela 60.-/armband går till Ronald Mc Donaldhusen.
Mina hjärtan satte jag på handleden direkt, och för mig symboliserar de mina barn. De är mina hjärtan och jag älskar dem mer än något annat.
Om ni också vill beställa arbandet så hittar ni det HÄR
På radion har jag precis hört Laleh med den här låten...Vårens Första Dag....jag tycker den symboliserar Julias kamp just nu så himla bra. Varje gång jag hör den så får jag en stor klump i halsen och ofta kommer tårarna.
Varför ska man behöva kämpa så som Julia gör när man är 12 år? Förstår inte varför hon ska behöva lida så....Vem har bestämt att det ska vara så här? Är det gud? I så fall är han inget snällt väsen.
Gång på gång tvingas hon acceptera fördnedrande saker som sker med henne, och vi står brevid och försöker lindra, och släta över. Säger att det är så här nu, men snart blir det bättre...Vi har också "mutat" henne genom vissa saker, tex operationer. Säger att vi köper nya ridbyxor efter det här, eller en slant för det där... Det trista är att vi aldrig kommer till hästaffären så hon får köpa sig dessa saker som vi lovat. Det känns som vi inte håller vårt ord...att klämma in henne i en provhytt är omöjligt just nu.
En stor tröst & glädje är att hon fick sin nya telefon. Den kan hon grejja med nu även om hon är sjuk.
Vi i familjen försöker att se det lilla som är positivt i tillvaron, alla små ljusglimtar som trots allt lyser igenom i den här svarta soppan, men ibland är det svårt...allt känns så orättvist att jag bara vill skrika rakt ut. Skrika tills luften tar slut att nu räcker det! Det får vara nog nu!
Maria (och resten av familjen såklart), jag tror det är jättebra att du skriver av dig, att du gråter och skriker ut din sorg. Viktigt att få känna sina negativa känslor och såklart bra att kunna se det som ändå är positivt. Kramar!!
SvaraRaderaMaria jag hörde också den låten och mina tankar gick då till Julia. Stackars lillskruttan det är så orättvist att hon ska vara så sjuk.Det är så synd om Er alla ,man känner sej så maktlös.KRAM / Gunilla
SvaraRaderaJa, Maria skrik, vi vill också vi kan bara vara med er i våra
SvaraRaderatankar. Hoppas nu att Julia orkar komma till sin fröken och
klasskamrater en stund och först och främst att Peter och Julia kommer
hem till Sunne i em.
Kramar Ulla och Sven
Åh jag gråter och lider med er Maria:( Frågar mig också hur en sån hemsk sjukdom kan fastna på ett litet barn... Inte konstigt att man tvivlar på Gud. Jag har nu beställt armband och hoppas hela världen gör detsamma så att gåtan om cancer för alltid kan lösas!! BORT med skiten!
SvaraRaderaHEJA PÅ JULIA NU SKA DET BLI BRA!!!
Måste ockå få säga att du är så duktig på att uttrycka dig i ord Maria! Kram<3
Kramar i massor.
SvaraRadera/cathrine
KRAM!! Nu har jag också beställt 2 st hjärtan som är för mina två älskade hjärtan...(passade även på att höja upp summan) Blir så ledsen när jag tänker på vad du, Peter och förstås Victor får gå igenom :( Sen förstås den starka Julia som kämpar SÅ mycket mot denna onda och fruktansvärda sjukdom.. Sköt om er hela familjen, kramar Ida Lars Martin och Albin
SvaraRaderaHej, läser i din blogg, känner in vad ni har gått igenom och var ni är nu i livet. Lyssnade på Laleh-låten, hade inte hört den, har knappt lyssnat på henne sedan hennes låt "Some die young" - den var för tung för mig. Men den här var fin och stark att lyssna på - ja tung också med vetskap om var vi befinner oss nu i livet, på olika sätt men ändå samma sätt. Hoppas att familjegruppen blir bra för er, det är den för vår familj./Björns mamma Louise
SvaraRadera