Kl 9,00

Hejsan på er.

Nu är vi hemma i Sunne igen och den arga mamman mår bättre efter en hel natts sömn.

Vi fick åka hem igår eftermiddag efter att Julia fått diverse mediciner och prover var tagna. Och nu får vi vara hemma hela helgen om vi vill, ända tills på måndag morgon:)

Peter och Victor hade fixat med tacos igår när vi kom hem, och Victor hade dukat fint på altanen och tillochmed gjort servettringar av papper med alla våra namn på. På Julias hade han även ritat ett stort hjärta. Och faktiskt så petade hon i sig några tuggor med mat. Skönt att se att det hamnar något annat än mediciner i hennes lilla mage. Vi andra åt med god aptit kan jag tillägga:)

Peter tog natten med Julia...det är lite oroligt och hon sover bara några timmar åt gången. Jag tänker på oss, mig och Peter hur trötta vi är, och så tänker jag på Julia. Hon som också har denna sjukdomen i kroppen och alla mediciner. Hur strött ska inte hon vara...? Jag kan inte ens föreställa mig. Ändå så har hon viljan att gå upp varje dag, och om någon frågar hur det är så säger hon antingen bra, eller ganska bra. Mammas tappra lilla hjärta. Hon ska vara duktig flicka fast hon är så sjuk.

Om jag ska tala lite om oss som familj, hur vi mår just nu så kan jag säga att vi är helt slut! Victor har sina kompisar och träningen och lever ett vanligt liv så gott han kan. Men jag ser att han funderar mycket och inte är sitt vanliga jag. Och jag har aldrig varit så mentalt utmattad som jag är nu. Känslorna går o berg och dalbana och är som prins Daniel sa "All over the place". Ena stunden tycker jag att allt känns OK, nästa gråter jag hejdlöst.
Men nu är vi hemma, och det här med att ha Peters axel att gråta mot är värt mycket. Hemma är bäst, nu är vi en familj, och även om det är mycket jobb med att ha lillskruttan hemma så är det värt allt.
I går kväll var hennes ben jättesvullna och hon orkade varken gå eller krypa uppför trappen, och det är svårt att bära då hon är så skör.  Peter satte henne på en stol och bärde den upp helt själv! Hur han orkade fattar jag inte...själv gick jag före med droppställningen som var kopplad med nattdroppet. Men hon kom i sina säng. Allt går bara man vill! Av någon anledning så har jag sparat vårt gamla bebis larm som jag hade när barnen var små, och det gör att vi kan röra oss lite som vi vill i huset och på tomten när hon är på sitt rum och sover, och det ger ss lite frihet när hon vilar.

Idag ska jag smita iväg en stund och gå på loppis med min kära moster. Hon hade förresten bakat massor av olika kakor och bakverk åt oss igår, så nu har vi till födelsedagarna här i Juni. Tack Anna Karin! Du är så snäll!
Victor ska spela minigolf med kompis. Sen har vi inte mer planerat. Vi tar dagen som den kommer helt enkelt.

Jag vill också tacka för alla kommentarer som ni skriver. Vi läser allt ni skriver, och även om vi inte svarar direkt till er, så betyder det ni skriver mycket för oss.

Kram på er vänner!