Godmorgon onsdag.

Bara jag läser era kommentarer så kommer tårarna fram igen.

En sak jag finner märklig är att när jag skriver eller läser om min eller andras sorg så väller det fram känslor inom mig. Starka känslor som liksom inte går att stoppa. Det bara kommer.
Att skrivna ord kan beröra så...det är märkligt.
Nuförtiden kan jag i olika situationer prata om det som hänt utan att bli lika berörd. Det är som om att man berättat så många gånger att man blir immun eller känslokall mot det man pratar om. Det berör inte lika mycket som det skrivna ordet.

Iallafall så kommer det här också att bli en jobbig dag fast på ett annat sätt.
Vår fina granne Elsie Lundblad ska begravas i Sunne kyrka och jag och Peter vill hedra hennes minne genom att vara med.