Tisdag och tårar i bilen...

Tack för era fina kommentarer i förra inlägget. Både jag och Peter sitter i bilen och gråter över era ord. Ibland känns allt så fint, tack vare att ni bryr er om oss. Och att vi bryr oss om vad ni skriver. Allt känns som en stor varm kram.

Vi är på väg hem från Karlstad. Vu har träffat kuratorn från avd 12 på CSK, pratat nån timma och gråtit några skvättar.
Och så var vi upp till lekterapin och träffade fina Elisabeth som var Julias absoluta favorit. Där blev det en stor kram och många tårar!
Mycket känslor kommer fram och bubblar upp när man är på sjukhuset, många minnen av det som varit jobbigt.

Passade också på att träffa en gammal vän från skoltiden som legat på sjukan sen i Juni. Hon var med i en bilolycka och var riktigt nära döden, och har fortfarande lång väg kvar till ett normalt liv utanför sjukhusets väggar.



Nu ska jag strax hämta upp fina Ewa, för vi ska motionera oss uppför Finnfallet ikväll.

Kram på er!