Onsdag em

Då var vi igång igen med jobb och skola. Victor stormtrivs i skolan, och tycker det var skönt att komma igång som vanligt.
Och jag måste säga att det är kul att vara tillbaks på jobbet också. Både att träffa fina arbetskamraterna, och att hugga i med det som är mina arbetsuppgifter (vända papper, typ).
När jag är på  jobbet känns det nästan som vanligt, och tankarna är hela tiden fokuserade på det jag håller på med. Precis vad jag behövde! Jag försöker ta det lite lugnt och försiktigt nu i början, men eftersom det är så roligt så är det lätt att det springer iväg.,..jag blir lätt lite "carried away" om man säger så...

Måste bara berätta om Pixi som blev stucken av en geting igår på ena bakbenet och blev sjuk.
Efter att vi hittat taggen så gick hon och la sig, och vi glömde bort det hela nån halvtimma. När jag sen skulle titta till henne så hade hon svällt upp kring vänstra ögat, fått en stor påse under hakan, och hon kändes varm och jättekonstig. Som tur var kunde vererinären Bengt ta emot oss pronto, så jag slängde in henne i buren i bilen och stack iväg. Och eftersom den här lilla byn har EN väg över Fryken som dessutom byggs om just nu, vilket innebär omvägar och bilköer, och dessutom kom ett godståg med timmer mitt uppe i allt, och detta innebar att det tog en kvart att komma til veterinären. Hela tiden i bilen var jag livrädd att hon skulle sluta att andas och kontrollerade hela tiden hur hon mådde. Det var verkligen otäckt att se henne så dålig!

Väl hos veterinären så konstaterade han snabbt att hon fått en kraftig allergisk reaktion. Hon hade feber, utslag över hela kroppen, och var svälld i ögon, öron och över nosen.
Han gav henne en kortisonspruta, och övertygade mig om att allt skulle bli bra igen. Och eftersom jag hade varit så rädd och orolig så släppte allt för mig och tårarna bara sprutade. Det var så otäckt alltihop, och jag var så rädd att förlora henne. Hon är mitt lilla hjärta, och skulle något hända henne så vet jag inte vad jag skulle göra. Hamna på psyket kanske?  Men nu gick allt bra och jag kunde andas och GRINA ut.

Väl hemma igen så piggnade hon på sig lite, men helt som vanligt är hon inte än. Lite spak och trött.

Så här söt är hon när hon är "som vanligt"!