Magen vecka 31...

Gravid i vecka 31

Barnet

Fostret väger runt 1,6 kilo. Längden är ungefär 43 centimeter. Fingernaglarna har vuxit ut ännu mer och når fingertoppen. Fostret kan fixera blicken och ser bättre skillnad på ljus och mörker. Det verkar som om det även kan börja känna igen och reagera på musik som spelas vid upprepade tillfällen.

Mamma

Livmodern börjar närma sig revbenens nedre kant och många känner att de blir tyngre. Du kan ha gått upp ungefär 8-10 kilo, men hur mycket man går upp i vikt är olika. Det viktiga är att du äter rätt och motionerar.

Din lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Bebisen fyller upp större delen av magen så det kan kännas trångt och tungt.

Många kvinnor samlar på sig vatten. Om dina ben är svullna och känns tunga kan du prova stödstrumpor. Det kan också hjälpa att ligga eller halvsitta med benen i högläge.

Fostret väger nu drygt 1,5 kilo.

Och så här ser min mage ut idag....

Det känns helt otroligt att jag ska gå med magen i hela 9 veckor till. Den känns redan full och färdigvuxen på något konstigt sätt.

Som jag berättat för er 100 gånger förut så är det jobbigt med foglossningen och sömnproblemen, och tyvärr blir det inte bättre, snarare tvärtom. 

Nu de senaste dagarna när det varit mycket att plocka med i huset så har jag rört mig mer än vanligt och framåt kvällarna kommer ofta tårarna för att det gör så förbaskat ont! Det är så frustrerande att en sån enkel sak som att förflytta sig, dvs gå, eller ändra ställning från sittande till stående ska vara en sån stor orsak till smärta!

Jag planerar nu att börja ta ut F-peng redan från 1 mars så att jag kan vara hemma och bara vara resten av graviditeten. Som det är nu känns det mesta bara jobbigt, smärtsamt och  stunderna av harmoni och lycka är få. Det är bara när jag sitter stilla eller hittar en liggande position som känns bra som jag är helt smärtfri. Det här avspeglar sig på hela mig. Ingenting blir riktigt roligt och allt och alla blir lidande. Det går liksom inte att bara bita ihop och se glad ut.

Jag tröstar mig med att det är övergående och att det kommer att komma en belöning i form av en liten bebis. Och så försöker jag tänka på alla som går med kronisk värk, och inte får någon belöning...att det är mera synd om dem.

Förresten så kan jag berätta en riktigt rolig sak också apropå bebisar. Jag blev moster i förrgår till en liten tjej som kom nästan två veckor försent! 4 kg och 52,5 cm lång kom hon till världen på bara ett par timmar.

Jag har inte hälsat på än, men enligt rapporter ska hon vara riktigt söt och ganska lik sin far.

Imorgon ska jag åka till Karlstad och se på underverket med egna ögon:)