Tack!

Först av allt så vill jag säga TACK för era fina gulliga kommentarer i förra inlägget. Jag blir varm inombords när jag läser det ni skrivit. Ni är så fina! Tack för att ni bryr er! Kul också att det var några nya som skrivit kommentarer.
Jag kan inte riktigt fatta att det är så många som läser bloggen , och att det jag skriver berör. För mig är det ju vardagen som jag plitar ner. Ibland med tårar i ögonen, och ibland med skratten i halsen. Jag försöker på något sätt sammanfatta livet här. Dagarna som går.

Det här med mitt bloggande gör jag ju först och främst för min egen skull, och jag började skriva flera år innan allt det här hemska hände. Att jag sen fortsatte att skriva under tiden Julia var sjuk och nu efteråt är ingenting jag ångrar. Snarare tvärtom. Nu kan jag gå tillbaks och se precis vad vi gjorde och vad vi kände. Och att ni fått följa med oss på den resan gör att jag känner ett stöd som jag aldrig tror vi hade känt annars.

Den här personen som gjorde mig så himla lessen med sina kommentarer om bloggen  är en person som jag haft en ansträng relation till i många år. Och som jag normalt sett inte lägger någon energi på, men just den där dagen, och just de där orden gjorde så himla ont. I nöden provas vännen heter det  ju så fint, och jag tror faktiskt att det talesättet stämmer....

Nog om det.

Jag börjar få ett grymt sug efter att jul pynta härhemma...Någon mer som har känner igen sig?
I morgon ska vi alla till Karlstad  i ett ärende som jag säkert återkommer till inom kort, och då tänkte jag ta tillfället i akt och springa i några affärer också och införskaffa några saker att börja pynta med. Det första som ska upp är nya gardiner, sen plockar jag fram mer och mer allteftersom.
Hur gör ni? När är det "lagligt" att börja pynta enligt er?

Jag vet inte om jag skrev i somras att vi bestämt oss för att resa bort över julen...? Det var iallafall vår plan då, att fly undan allt och bara ligga och sola och må gott istället. Men så insåg vi att tankarna på Julia kommer iallfall att finnas där i en solstol någonstans i ett annat land....och så har vi Victor som helst inte vill missa en enda hockeyträning och satte sig på tvären till att åka. Och så har han redan förbrukat sina lov dagar för hela läsåret....så efter ett litet familjeråd bestämde vi oss för att vara hemma och fira julen hos någon släkting istället. Vi tror att det blir skönast så.
Och ju närmare julen vi kommer, ju mer sugen blir jag på att pynta och börja med julklapparna. Och när jag nämner det här för Peter så bara suckar han...han delar inte mitt brinnande intresse om man säger så:)
I år har ju familjen en ny medlem i lilla Stella. Gissar att hon varit en snäll tjej och får mest julklappar av oss allihop!

Stella var här och hälsade på förra veckan, och då brände hon av ett jättegulligt leende mot oss som vi tyvärr inte hann fånga med kameran.
När vi sen skulle käka satte vi henne mot en kudde på köksbordet, så hon skulle få vara med oss andra, och då brände hon av något annat....som inte luktar så gott...
Men är man så söt som hon är så får man göra precis som man vill.

Söta fina Stella, vi är så glada att du finns!

 

Victor med sin nya kusin

 Allt frid och fröjd på matbordet....

 

Och så börjar vi klämma....

 

 Ahhh- så skönt!

 

De här fina bilderna har Emma, Stellas mamma tagit, och jag tror att det är det förta leendet som fastnat på bild:)