Jag har funderat flera dagar i rad på att jag skulle skriva något, men det har helt enkelt inte blivit av...
När jag nu väl satte mig ner för att plita på några rader så fick jag för mig att kolla tillbaks och se vad vi gjorde för 6 månader sen...då var det 5 Maj, och vi skulle alldeles, alldeles snart få åka till Karlstad. Jag kan fortfarande minnas känslan i kroppen när vi fick beskedet att vi skulle få åka iväg. hemöver... Ren och skär lycka för oss allihop, inte minst för Julia, mitt uppe i allt elände.
Och den första tiden vi fick här hemma var riktigt bra, och har gett oss många fina minnen.
Jag har haft väldigt svårt att läsa mig tillbaks i bloggen. Tiden har helt enkelt inte varit mogen. Men när jag väl började nu så kändes det ganska skönt.
Det jag läser finns färskt i minnet och jag kommer fortfarande ihåg varenda dag av vår sjukhustid. Hur vi kände oss, vad vi funderade på, och framför allt hur mycket vi allihop längatde hem till Värmland och Sunne.
Hur små, små vardagliga saker man gör hemma i vardagen kändes som en hägring under de långa dagarna på sjukan. Bara att få gå upp en morgon i morgonrock och göra kaffe...ligga i soffan i pyamas och kolla på film. Att sitta på trappen och dricka kaffe och prata med grannen. Små små saker som man kanske tar för givet, men som faktiskt betyder väldigt mycket. Kanske handlar det om trygghet, att ha rutiner man känner igen.
Jaja, nog om det.
.
En av anledningarna till att jag inte skrivit på länge var en kommentar från en nära släkting som tyckte att jag viker ut hela mitt liv här på bloggen, och som hade synpunkter på vilka bilder jag lägger upp ibland...dett agjorde mig mycket lessen, och jag behövde fundera lite....
Men nu har jag kommit fram till att om man inte gillar det jag skriver, så behöver man ju inte läsa, eller hur? Sverige är ett fritt land, och det finns miljoner andra bloggar att läsa om man nu vill det. Min lilla blogg är bara en droppe i havet, och det finns egentligen inget att störa sig på. Det jag skriver här är JAG. Mina ord, mina funderingar, mina värderingar. Era kommentarer. Och det är precis så jag vill ha det. Punkt.
Jag ville också kolla om ni gett er av från bloggen nu när jag inte skrivit på så himla länge, men det hade ni visst inte:) Det gör mig glad. Att ni finns kvar känns tryggt! Besökarantalet ser ut precis som vanligt.
Annars då...? Allt flyter på som vanligt. Både jag och Peter har haft en rejäl förkylning och jag var hemma nerbäddad i sängen onsdag-fredag förra veckan. Ont i kroppen, lite feber och svullen i halsen var min sjukdom, och Peter hade ungefär likadant. Victor har klarat sig tack vare att han vägrat all närkontakt. Inga kramar på flera dagar;(
Vardagen rullar på. Det är tungt. Vissa dagar är bättre och "lättare", andra är sämre och jobbigare.
En stor ströst är fina Pixi som alltid finns i min närhet, och som mer än gärna ställer upp som kramkamrat när det känns tufft.
Här har vi precis vaknat till efter att ha sovit middag nu i kväll.
Jag vill också passa på att tacka alla som har besökt Julias plats nu i allhelgona helgen. På lördagskvällen räknade vi till hela 30 ljus, och då hade vi ändå plockat bort några som slocknat.
Tack för att ni tänker på oss, och på Julia.
Det värmer såhär i höstrusket!
Kram
Jag förstår att du blir ledsen över din släktings kommentar! Tänk att vissa bara orkar vräka ur sig och tycka så mycket.. Och om dom kunde FATTA att deras tyckande drar igång en massa onödiga hjärnspöken.
SvaraRaderaSkaka av dig så gott det går Maria och gör det DU tycker är det rätta! Negativ energi är det sista du behöver<3
Stora kramen och TACK för du delger av er tillvaro<3 Lotta
Följt din blogg ett tag nu men aldrig gjort några avtryck med nån kommentar.
SvaraRaderaFast jag absolut inte känner dig så känner jag starkt med er som familj, vilken tragedi ni tvingats gå igenom :-( ...har många gånger suttit med tårarna i ögonen läst dina inlägg och försökt tänka mig in i vilket helvetet ni går igenom. Men det går liksom att förstå :-(
Fortsätt med bloggen och skriv precis vad du vill och tycker...är övertygad om att det är ett bra sätt att bearbeta allt!
/En Torsbykram till dig <3
Har aldrig kommenterat din blogg men nu vill jag göra det,tycker du skriver helt underbart o starkt.Fortsätt med det så länge det känns OK för er ! Tänker mycke på er !! Kram Ewa
SvaraRaderaHej känner dig inte alls men har följt hela er resa och tänker på er ständigt och tycker du skriver otroligt bra och det är intressant att följer er, så stå på dig...Kram från Sörby..
SvaraRaderaEn styrkekram kommer här! Vi är så många som tänker på Er Maria, att du orkar och vill dela med dig är ditt beslut och ingen annans (Peter o Victors också förstås). Fortsätt att göra det du mår bra av för stunden - och som du skriver så har du nu någonting att gå tillbaka till och tänka, känna och glädjas men också sörja åt. KRAMAR igen till er Lindgrens <3 // Ida m familj
SvaraRaderaJa, visst kan man bli ledsen över en sån kommentar. Förmodligen ville den som skrev inget illa, utan förstår bara inte. Att skriva lättar på trycket och att få cyber-kramar och snälla kommentarer från "världen" kan ge tröst och uppmuntran, vilket ingen kan missunna dig/er. Dessutom får många i din närhet förståelse för den ovalda situation du befinner dig i. Hoppas du fortsätter och en dag kanske du har en bok :) Massor av kramar!!
SvaraRaderaTråkigt att det alltid måste finnas någon som ska lägga sig i o ha negativa synpunkter, det är väl upp till dig hur du vill göra, och det du gör, gör du väldigt bra. Tänker mycket på er.
SvaraRaderaKramar från Anki L
Hej Maria!
SvaraRaderaNej, du viker inte ut dig och dina nära - du delar med dig! Då har den ingen aning om hur många som verkligen viker ut sig, på "fäjsbook" :) En del fullkomligt lever genom fejan och ljuger vilt om hur deras perfekta liv ser ut. Nej, tacka vet jag ärliga människor som dig!
Detta handlar ju även om att bearbeta en svår sorg. Du anar inte, hur många du hjälper i sin sorg och som kanske inte orkar eller vill ge kommentarer. Vi är många som tänker på er.
Do what makes you Happy
Be whith who makes you Smile
Laugh as much as you breath
LOVE
As long as you live
Malin och Frida tände ljus för Julia i minneslunden här i Karlstad. På Ruds kyrkogård brann tusentals ljus, det var så vackert.
Varma kramar från oss!
Hej fina du!
SvaraRaderaDet finns alltid människor som tycker annorlunda än en själv, fast ibland kunde man önska att människor lät andra göra det som de känner är rätt i stunden utan att moralisera, för vem gör rätt egentligen? Vem bestämmer vad som är rätt och fel?
Jag känner mig trygg med att du genom bloggen kan bearbeta det helvete ni går igenom och samtidigt delar med dig av era erfarenheter till andra i liknande situationer. Det är säkerligen också så att du genom bloggen fått människor att tänka på sina egna liv och vad de behöver fokusera på och värdesätta i livet. Mig har er historia i alla fall påverkat till att tänka till en extra gång på vad som egentligen räknas i livet.
Tack för dina tankar Maria, stor kram från Åsa G i Torsby
Hej!
SvaraRaderaSkickar en kram från Trollhättan. Från Jimmy och Mimmi (Tvillingarna Evelyn och Elicia. Från Ronald i Göteborg). Vi hittade din blogg för ett tag sedan. Vi tänker ofta på er.
Hej
SvaraRaderaHar heller inte kommenterat i din blogg förut men känner att jag ville skriva nu.
Det är bara du som kan veta hur du vill bearbeta din sorg och är det genom att skriva, visa bilder , berätta så ska du göra det. Ingen annan kan förstå hur du känner och jag tror att alla har sitt eget sätt att sörja.
Sen känner jag igen mig i att i början har man så mycket att stå i med allt ,alla kommer , alla sörjer men allt eftersom tiden går minskar allt sånt det är då det svåra börjar att leva utan dem som betyder allt. För oss som mist någon som vi älskat är då det svåra börjar att leva utan dem.
Kram Rosita
Hej!! Jag har saknat din blogg!! O jag upplever att man har blogg för att kunna prata av sig om hur man mår o så..speciellt den situationen du är i också. Skickar styrkekramar till dig från mig. Kram JM
SvaraRaderaNej, det var en onödig o dum kommentar! Du tillför så mycket till alla andra mammor, speciellt de med barn i samma situation. Du har verkligen fått mig att tänka till om vad som är värdefullt i livet, samtidigt är det viktigt att du visar att er familj fortsätter leva efter allt som hänt. Det gör du på ett kanonbra sätt via bloggen, så fortsätt att "fläka ut" så mycket som DU vill. :)
SvaraRaderaKram på er Maria, du gör helt rätt som går efter vad som känns rätt i hjärtat att skriva eller inte skriva!
SvaraRaderaHälsningar Lena W
Hy Maria
SvaraRaderaI can't understand why someone of your family doesn't like your blog but I understand you very good that it is a way to manage the past and the future. I'm even proud of you , Peter and Victor when I see how strong you are. I'm thinking very on you, I wish you all the best in future and send you big hugs to you all :-)
Monique
Tack Maria för jag får följa er igen men känn inget tvång utan
SvaraRaderaskriv när du orkar. Kia var ju och tände
ljus hos Julia hon berätta så fint det var.
Du, Peter och Victor skall veta mina tankar är alltid hos er
och Julia.
KRAMAR TILL ER
Ulla och Sven
Gör det du känner är rätt Maria. Synd att du blev så sårad. Vi är många som följer din blogg och tycker du skriver så fint och bra. Elna och Ellen var till Julias grav och tände ljus och sa att det var så vackert men så många ljus. Kram Bettan
SvaraRaderaKära du, det finns alltid folk till allt...eller hur. Folk som vill klaga och gnälla. Som tycker hit och dit. Din blogg skadar ingen och jag läser den ofta trots att vi aldrig träffats. Du är en fantastisk tjej som klarar det svåraste man kan gå igenom på bästa sätt. Din familj borde vara stolt och det tror jag de är :) stora kramar!!
SvaraRadera