Vardag

Jag har börjat lära mig att det är vardagslivet som är det svåraste att klara av.
När vi är ute och reser så slås tankarna på det som är jobbigt bort. Vi har fullt upp med att uppleva nya saker.
Hemma går man i samma fotspår dag efter dag, och det är ju just i vardagen som Julia är som mest saknad hos mig, och jag tror detsamma gäller även för Peter och Victor.

Igår var jag upp till kyrkogården med Peter och lämnade nya blommor och tände ljus. Det känns så skönt i hjärtat att sitta där och prata med henne en liten stund. Jag brukar föreställa mig att hon sitter brevid mig på bänken så känns det lite lättare.
Lilla pluttskruttan, jag kan fortfarande höra hennes röst i mitt huvud, och jag minns fortfarande hur hon luktar och känns. Minnen som jag bär närmast hjärtat för resten av mitt liv! Hon lever vidare inom mig.

När vi kom hem i tisdags kväll så blev vi allihop så himla glada. Micke och Anders som är de som hjälpt oss med taket hade gjort klart de sista sakerna när vi varit borta. Satt på nya stuprör och hängrännor, alla plåtdetaljer runt skorsten och utbygge på plats. Och de hade även lagt plåten på altantaket så nu är det tätt och fint där också.

Nu kan det regna precis hur mycket det vill. Jag vet inte om någon av de som är berörda och hjälpte oss med bidrag till altan taket läser bloggen, men iallafall så är vi SÅ tacksamma för den hjälpen vi fått. Och vi ska försöka återgälda lite av den generositet ni visat mot oss på något sätt så småningom.

Anders och Micke hade även snickrat ihop ett litet tak över entren. Något som jag önskat mig väldigt länge. Och jag blev jättenöjd med resultatet!

Återstår att köra bort en hel del byggskräp, lite målning av trappen och sen är allt klart. Jippie!!!