Hej på er!

Usch så dåligt jag bloggat i helgen:(
Jag började på ett inlägg men det blev raderat pga ordtorka. Ibland är det bara så, att lusten att skriva inte vill infinna sig, och då är det ingen ide att ens försöka. Orden måste komma av sig självt för att det ska bli bra. När det stakar sig och man inte vet hur man ska formulera sig är det bara att lägga ner och vänta på bättre tider.

I helgen har vi mest varit hemma och tagit det lugnt, förutom när vi var till Hasse och Lena på GOD mat och trevigt sällskap! Vi har rensat lite i papper, städat garage, och gått igenom lite av Julias saker. Jag försöker att rensa lite i taget och lägger i olika högar beroende på vad jag vill spara, slänga eller ge bort.
En hög med ytterkläder blev det igår, och en påse med lite kläder och ridsaker.
En av högarna körde jag till en god vän som varit väldigt snäll mot oss under hela den här tiden. Känns skönt att få ge tillbaks någonting. Och den andra högen åkte jag med till en annan av Julias kompisar. Och där kunde jag inte hejda mina tårar. Ibland fullkomligt forsar det fram och det gör extra ont, och det var så det blev där. Jag vill inte be om ursäkt, utan bara tala om att det är jobbigt när dessa tillfällen kommer, när det inte går att hejda. Det bara blir så....Humöret är som en berg och dalbana.

När tårarna väl var torkade så åkte jag och röstade om byskolornas vara eller icke vara här i vår lilla kommun, och sen blev det en promenad med mamma ner till Björken. Fina färger i naturen nu och det känns att det drar ihop sig mot sen höst och så småningom vinter.

I går kväll hade vi besök av räven igen. Inte den skabbiga som var hos oss i sommar, utan vi tror det är en ung räv. Den är kvarterets stora samtalsämne, och den visar sig oftast flera gånger i veckan. Och den är totalt orädd! Igår kom jag den så närsa som 2 meter och kunde ta massor av kort och en liten filmsnutt...