Jag sitter här och funderar på varför vissa veckor liksom börjar fel...och så bara rullar det på av gammal vana med stress, och så fortsätter det så ända till på söndag kväll. Där och då i TV soffan framför Solsidan så tar man ett djupt andetag och ANDAS. För det är just det man inte gör när man är stressad. Och hoppas att veckan som kommer ska bli bättre...det brukar hålla tills på måndag lunch. Sen kippar jag efter andan igen....
Den här veckan har varit så för mig. Det har varit trögt att gå upp på morgonen, vilket resulterat i att det är bråttom, bråttom på morgonen. Kommer till jobbet med andan i halsen och förklarar för mina kollegor att jag nog måste gå hem liiite tidigare för Julia rider, ska åka skidor, eller vad det nu kan vara.
Efter en tokstressig arbetsdag med 1000 saker att reda ut så åker man hem, och på vägen hem ringer Julia och är sur och säger att jag är sen.
Sen har vi tvättberget som aldrig tar slut. Maten som alltid ska handlas, och hjälp- vad ska vi ha till middag!
Trött, tröttare, tröttast, men jag fortsätter att le. Vart ska jag ta min energi ifrån. Disktrasan kanske? Eller leverpastejen som har gått ut i datum. Måste köpa ny... Måste handla, måste renovera hemma. Måste vara bra!
Jag vet att många familjer lever i den här sressen varje vecka, så jag/vi är inte unika på ngt sätt.
Men ska det verkligen vara så här?
Är det det som är meningen med livet- att ha bråttom-ta mej fasen hela tiden?
Nej- nu ska jag sluta ha bråttom. Jag ska ta mig tid att andas, prata med folk jag möter utan att ha andan i halsen. Och lyssna på vad människorna runt mig har att säga.
Till sist i det här negativa inlägget så vill jag tacka mamma som löste en bit av vårt livspussel den här veckan genom att städa vårt hus. Tack Mammy- du är en ängel!
Exakt nu tar jag helgen- och jag tänker inte stressa en sekund!
Jag vet precis hur det där ekorrhjulet känns!!!
SvaraRaderaMan hinner aldrig klart med någonting, så himla jobbigt!
Men du är superduktig och jag är glad att du finns =)