Julförberedelserna har tagit en helt annan vändning...
Peters mamma, Elna gick bort i lördags kväll. Hastigt måste jag säga för det var inget som tydde på att hon var dålig eller sjuk. Mer än de vanliga krämporna vill säga.
Hon fick en hjärtinfarkt hemma på morgonen och senare samma kväll så slutade hennes hjärta att slå.
Även om hon var gammal och hade levt ett helt långt liv, hunnit få 6 barn, många barnbarn och till och med barn barnsbarn så saknar vi henne redan.
Peter var hennes sladdis och något av en favorit. Vi bor ganska nära varandra och det låg väl nära tillhands att ringa och be honom göra ärenden, eller tjänster. Och han ställde alltid upp när han kunde.
När jag tänker på Elna så tänker jag massor av goda kakor. Ingen kunde baka så goda kakor som hon. Jag tänker mängder med broderade fina dukar. Jag tänker en gammal dam som hade stenkoll på allt och alla. Fast hon sällan var ute så visste hon det mesta. Om alla. Hon pratade gärna bort en stund med släkt eller vänner.
Hon var en sån där farmor åt barnen som alltid frågade om de ville ha fika. Och stack till dem en slant. Och så ville hon prata en stund. Få reda på hur det gick i skolan och hur det gick i hockeyn eller med flöjten.
Fast hon var så liten, och krymte ju äldre hon blev, så lämnade hon efter sig ett stort tomrum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar