Hemresan...

startade redan 05.15 på morgonen. Flygtaxin skulle hämta upp mig då. Men den var väldigt sen...kl 05.40 halade jag upp min mobil och skulle ringa och kolla vart den var...men kunde endast ringa nödsamtal! Till saken hör att jag bytte mobil abbonemmang för några veckor sedan, och nu tyckte visst telia att jag skulle byta SIM kortet, som låg i ett oöppnat kuvert hemma i Sunne... PANIK!
Jag hade lämnat in nycklarna tilll vandrarhemmet redan, och tänkte att "nu är det kört. Jag missar flyget!" Men tillslut kom taxin, och jag hann med flyget med några minuters marginal!

I Stockholm kunde jag ringa till Peter (som undrade varför jag aldrig svarade) från en telefon automat. Den visade riktnummer 09?? på hans nummerpresentatör. Gissa om han blev svett!! Han trodde att jag var kvar i Norrland...

Men tillslut kom jag hem till min älskade familj & till Sunne, och det blev ett kärt återseende!
Victor skyllde på att han hade solen i ögonen på perrongen, för det rann visst från ögonen...
Jag tror han saknat mig MYCKET! Men det är inte lätt att visa känslor när man är 11 år och ska va cool...
Julia satt som ett plåster på mig resten av kvällen...
Skönt att känna att man varit saknad!