Onsdag, samtal och ensam kväll

Onsdag idag.
Började dagen med att åka till Karlstad för 4: e samtalet med min terapeut. Skönt!
Nu börjar jag längta till våran timma när jag lättar hjärtat. Efteråt känns det skönt i själen.
Det känns som om jag gått med en centrifug inombords som gått på högsta varv väldigt väldigt länge.
Istället för tvätt har jag slängt in känslor-från våren, vår tid på sjukhuset, Julias sjukdom och bortgång. Min rädsla för att någon nära ska bli sjuk igen. Min egen hälsa. Mitt jobb. Sorg, ilska och saknad...

Och nu ska vi alltså börja plocka ur denna centrifug och se vad som ska sparas, sorteras bort och kanske tom slängas.
Jag har förstått att jag ska vara rädd om mig själv, och nu börjar jag också praktisera detta i verkligheten.
Det som inte känns bra ska bort och ut! Som en storstädning inombords. Det gäller både personer, känslor och tankar.
Det som känns bra och som jag mår bra av ska jag bevara och vårda på bästa sätt.
Ju mer vi gräver i ämnet Maria, ju mer kommer vi fram till att det finns störningsmoment runt mig som jag inte mår bra av. Och då menar jag inte sorgen och saknaden för den kommer vi alltid att ha med oss.
Nog om det.

Victor är förkyld, ont i halsen och hängig. Ikväll är det match, men han fick snällt stå bredvid isen och titta på.

Peter är på jobbresa i Örebro tills imorgon, så jag är ensam hemma med Pixi.
Hade tänkt att tvätta undan en stor tvätthög, men jag blev väldigt mörkrädd ikväll och vågar inte gå ner till tvättstugan i källaren själv. Pixi ligger och småskäller i soffan och gör mig ännu mer hispig...

Tittar istället på "När livet vänder" på SVT2. Jobbigt att se och höra, men
samtidigt trösterikt att höra andras berättelser om sorgens olika uttryck.

Nu ska jag hämta Victor så jag slipper vara ensam och mörkrädd ... Sen tror jag att jag ska bädda ner honom i Peters säng inatt:)
Även om han snart är 15 så är han fortfarande min lilla plutt vare sig han vill eller inte:)

Kram på er!