tisdag 2 oktober 2012

Fina färger

Ikväll har jag varit till kyrkogården och tänt ett nytt ljus. Och idag grät jag faktiskt inte. Det var så skönt att få vara där utan att det värkte i hjärtat och att få ha ögonen torra för en gångs skull. Njuta av den fina kvällen, rensa bort lite gamla blommor och göra fint. Det kändes bra i hjärtat<3

Ändå är hon så enormt saknad.
Jag tänker fortfarande på henne minst 1000 gånger varje dag och ibland får jag nypa mig i armen för att se om det verkligen är sant.
För det är så hemskt och overkligt allt vi gått -och går igenom, att det ibland känns som om vi är med i en skräckfilm. Jag vet att det händer mycket hemska saker i den där filmen, men jag hoppas att den på något sätt kan få ett bra slut....
Undrar vem som skriver manus till alla livsöden som finns? Vem bestämmer över oss människor? Är det någon som vet?


5 kommentarer:

  1. Ja du Maria, om man visste vem man skulle ta ett allvarligt snack med ovan där eller vart han/hon/hen finns. Jag har mycket jag skulle vilja framföra och det är inte beröm direkt :/ Det är obeskrivligt sorgligt att ni skulle drabbas av det värsta livet kan innebära, förlora ett barn. Det är mot naturen, vi ska inte överleva våra barn, det är fel!
    Vi skickar ett stort fång rosor, säckar med kramar och styrka till er <3 //Åsa (Tomas och Wille hälsar)

    SvaraRadera
  2. Jag imponeras av er styrka att hitta ljusglimtar i mardrömmen, ni är fantastiska!!!
    Och vilken gullig liten guddotter du fått, kan tänka mig att du snosar näsan blodig på den lilla sötnöten :-)
    KRAAAAM

    SvaraRadera
  3. Det är overkligt det ni gått genom...
    Likväl så tror jag att man får skriva manuset själv för sitt liv på de saker man kan påverka. Döden verkar man dock inte kunna påverka... Vissa överlever det mest fasansfulla, medan en del dör helt oförklarligt. Vad som styr det lär vi aldrig få veta... Kramar i massor!!!

    SvaraRadera
  4. Ja, själv tycker jag inte alls om kommentaren, "att allt har en mening".
    Det finns ingen som styr oss i vad som händer, vi ska bara lära oss att hantera det oavsett vad det är. Det krävs att människor bryr sig om varandra med kärlek, att hitta läkedom i naturen eller göra något annat som är bra för dig. Du tar ett steg i taget och det går framåt, även om det kommer bakslag då och då, vilket är helt naturligt. Sorgen efter Julia kommer finnas så länge du lever, men hon finns i hjärtat med glädje och kärlek.

    Grattis till den underbart söta Stella och att du blivit faster! Ett nytt liv, så fantastiskt som det bara kan bli!
    Varma kramar!

    SvaraRadera
  5. Kram till er. Tänker ofta på er.

    SvaraRadera