En fin plats

Ni som följt bloggen ett tag vet att jag gillar att åka till sjön Björken. Egentligen är det inget speciellt med sjön förutom att den är ett hem åt väldigt många olika fågelarter, men för mig har den blivit en slags oas.

Sjön ligger en liten bit från mamma så vi brukar ta bilen dit.
Vi svänger av storvägen och får åka på en liten grusväg och korsa några gärden för att komma till platsen där vi parkerar bilen.
Sen får man gå en promenad på 10-15 minuter genom skogen för att komma till fågeltornet som ligger vid sjökanten.
Skogen är gammal och orörd, och det växer svampar och lavar överallt.

Vi började gå till Björken när barnen var små, vi hade med korv och grillade eller en fika korg och det brukade vara en lagom utflykt en fin dag.
Nu brukar det bara vara jag och mamma som åker dit, men jag gillar platsen lika mycket än. Det blir liksom vår lilla utflykt i naturen.

I lördags var det dimmigt och grått i början av promenaden, men efter ett tag så bröt sig solens strålar igenom.
Mamma och jag sa att det var säkert Julia som lyste på oss.
Det var så fint.