Tandvård...

Igårkväll när Pixi låg i mitt knä framför TVn så kollade jag hennes tänder...Oj, oj vad det såg ut! Ingen vacker syn! Hon är ju 6 år och har aldrig borstat tänderna+ att vi tagit bort alla hennes tuggben eftersom Olle har en förkärlek för att sitta och suga på dem, eller så kommer han och kryper med dem i munnen, precis som om han tror att han också är en hund. Urk! 

Och eftersom hon inte har fått gnaga på sina ben så har ju tänderna inte blivit rengjorda heller. Jag får ta på mig skulden eftersom det är jag som tagit beslutet att hundben är bannlysta i det här hemmet just nu.

Jag funderade på att ringa en hundtandläkare för att kolla eländet, men såg tusenlapparna fladdra förbi...

Så istället gick jag till djuraffären och köpte en tandkräm, en tandborste och en tandstensskrapa i stål. Tandkrämen och borsten var dessutom rekommenderade av Cesar Milan, vilket gav mig lite hopp. Kan han, kan jag liksom...

Jag bävade lite för hur hon skulle reagera när jag skulle försöka  pilla i munnen, men faktum är att hon accepterade det, tillochmed bättre än när jag ska klippa klorna! 

Hon la sig ner på filten jag lagt ut på bänken och sa inte ett knyst. Efter ett tag la hon även ner  huvudet på filten, precis som för att låta mig komma åt lite bättre. 

Tandborsten var ingen favorit, men tandkrämen med fläsksmak gjorde att det gick an...skrapan däremot verkade hon gilla. Jag kunde skrapa ända upp till tandköttet utan att hon rörde en fena.

1 timma höll vi på och resultatet blev riktigt bra! All tandsten är borta och tänderna är vita och fina igen, och om hon kunde le så skulle hon nog göra det från öra till öra:)

Igårkväll när jag upptäckte eländet så såg jag framför mig hur min hund snart skulle  vara tandlös och eländig...Ungefär så här...



eller så här...



Men nu känns allt bra igen! Skönt att det gick att åtgärda hemma för en relativt billig peng.
Nu ska jag vara duktig och låta henne tugga på sina ben när Olle sover och vara flitig med borsten.