För dagen klädd i finklänning och kalasbyxor- söt som socker!
Nu är hon ordentligt firad av närmsta släkten med sång och fina paket. Av oss fick hon kläder, och jag valde att gå emot Malins motto att bara klä henne i rosa...så det fick bli blått och vitt istället, hehe:)
Malin hade bakat gott och gjort egna tårtor, så fikabuffen gick inte av för hackor!
Och fyller man 1 år får man kladda med tårtan så mycket man vill:)
Fina älskade barn! Det slog mig där på kalaset att herregud- vad gjorde vi innan dessa små fanns i våra liv? Just nu känns de så självklara, som att de alltid funnits med oss, allt snurrar ju kring dem varje dag, varje gång vi ses, men de har ju faktiskt bara varit här hos oss en kort, kort stund. Men trots denna korta tiden skänker de en sån stor glädje i våra liv! Jag är tacksam för varje dag jag får tillbringa tillsammans med både mina egna barn, och med min systers som jag älskar som mina egna<3
Jag försöker tänka på att vi faktiskt bara har våra barn till låns, att vi inte ska ta dem för givna. Att de är små mirakel fulla av liv som kommit till oss. Att vi ska vara rädda och respektfulla om dem och känna tacksamhet för varje dag vi får ha dem i våra liv.
Fina ord om barn! Man glömmer lätt bort att vara tacksam för denna fina gåva man fått: att få bli någons förälder.
SvaraRadera