6 månader...

Idag är det 6 månader sen Julia försvann från oss.
6 månader- det är obeskrivligt lång tid att inte få träffa sitt barn.
Jag vill inte ens be er att förstå, för jag gör det knappt själv.
Och så fort jag tänker på att det här är för evigt så snörps mitt hjärta åt. Jag vill nog inte riktigt tänka tanken fullt ut egentligen, för det gör för ont.


Just nu är vi på väg ner till Karlstad för att återigen träffas i " vi som mist" gruppen.
En bra dag att träffas på tror jag, nu när det känns tungt.

Vi har har ett tufft halvår bakom oss, och jag hoppas innerligt att nästa år blir bättre.
Sorgen och saknaden finns med oss dygnet runt, men med tiden säger de som vet att det kommer att kännas lättare.

Jag vill också säga att utan Peter & Victor, min fina familj, och er så hade jag inte överlevt det här.
Vi har kännt och känner ett otroligt fint stöd av vänner och bekanta, och även från den hjälp utifrån som vi får.
Många har kännts delaktiga i vår sorg, och det lindrar lite.

Och är det något jag lärt mig det senaste halvåret så är det:

TA TILLVARA PÅ VARJE DAG MED DE DU ÄLSKAR!


Varje dag är viktig, ta tillvara på fina stunder tillsammans, gör slag i planer om aktiviteter tillsammans, för det är inte dagarna därhemma i vardagen man minns. Det är alla fina stunder som lever kvar i minnet. Dagar när man gjort något tillsammans.

Det är mitt lilla råd till er.

Kram så länge!