Mamma och jag begav oss till bion för några veckor sen för att se den här filmen, men just den dagen var projektorn sönder, så det här var allra sista chansen att få se Svinalängorna i Sunne. Mamma kunde tyvärr inte följa med, så det var bara att traska iväg själv...
Och det här är verkligen ingen feelgood film! Långt därifrån!
Filmen handlar om Lena som lever med sin man och sina två döttrar i vad som verkar vara ett lyckligt familjeliv.
En dag kommer ett samtal från Lenas döende mamma, som vill ha kontakt med Lena innan hon försvinner för gott.
Samtalet leder till ett besök hos mamman på sjukhuset och ett besök till Lenas bardomshem, lägenheten där hon och hennes bror växte upp.
Minnena från Lenas barndom spelas upp och det är ingen lycklig barndom...föräldrarna super, slåss och vansköter barnen...
Men ibland är föräldrarna nyktra och de kan leva ett någotsånär vanligt Svensson liv...
Vanligt vis kan jag känna mig sprallig eller inspirerad när jag sett en bra film på bio. Men den här filmen gjorde mig bara illa till mods...
När jag kom hem kändes det SÅ skönt att få ge mina egna barn en stor varm kram !!!
Verkar inte vara nått jag ska se...
SvaraRadera