Näsblod och hund trassel...

Helgen har vi tillbringat på hemmaplan, i huset med endast kortare promender utomhus. Det känns inte särskilt lockande att lufta sig några längre stunder när tempen visar på -20 grader.

Vi är hundvakt åt lilla Dizel under helgen, för hans matte och husse har flugit iväg till Thailand för att få lite sol och värme.

Under veckorna kommer han att bo hos sin mormor i Stöpa eftersom vi jobbar. Men planen är att han kommer tillbaks till oss på fredag igen.

MEN- tydligen har Pixis status ändrat sig lite i Dizels ögon sen hon löpt...numera finns det inte så mycket lek & bus mellan dem som det gjort förut, utan han vill gärna gå mer rakt på...ja ni fattar säkert vad jag menar...

Pixi har varit duktig tjej och sagt ifrån och visat att hon inte är så sugen, men trägen vinner tycks vara Dizels filosofi=)

Det har varit ett dygn av ett evigt NEJ, NEJ, NEJ och alla härhemma kände sig stressade över detta enträgna uppvaktande.
Så för att få lite lugn och ro både för människor och hundar så har Pixi flyttat till min mamma några dagar.
Direkt vi kom till mamma så ställde sig Pixi framför braskaminen och ville ha "sitt" fårskinn att ligga på. Sen stöp hon bokstavlig talat ner på det och sov som en stock.







Dizel har också tillbringat dagen mestadels sovandes.

Trött...



Tröttare...


Tröttaste lilla Dizel...


Det är jobbigt att vara kärlekskrank=)
Nu får han lugn och ro härhemma hos oss, och är sådär go & kelig som han brukar vara! När han inte sover alltså=)

Det var historien om hundarna det.
Och nu ska ni få höra om Julias näsblodshistoria.
Ni som är vimmelmagade kan bläddra förbi det här avsnittet=)

Julia har haft feber nästan hela veckan och slutklämmen på denna sjukdom verkar vara en rejäl förkylning med hosta och snuva. Hon gick och snorade hela dagen igår och framåt kvällen började det blöda ur näsan. Och det gick verkligen inte att få stopp på!
Det blev värre och värre ju längre tiden gick. Jag gjorde rejäla tussar och stoppade i näsborren...men efter bara några sekunder var de genomdränkta.
Tillslut hann jag inte med att byta tussarna fort nog och blodet bokstavligen pumpade ur hennes näsa, ner över kinderna och halsen...

Julia fick panik där hon låg på golvet med huvudet bakåtlutat, och jag blev rädd och lessen jag också och ropade till Peter att vi skulle ringa på ambulans...
Som tur är är Peter sjukvårdsutbildad, och har lite mer nerver än mig i blodiga sammanhang.
Han föste undan mig och gjorde Julia lugn igen, och efter en sisådär 30 tussar stillade sig blodet tiilslut. Vilken lättnad!!!
Julia var helt färdig efter det här, och orkade bara pilla i sig lite mat innan hon somnade i fåtöljen helt pladask. Med kroppen på fotpallen och benen i själva fåtöljen...