Begravning

Idag har det varit begravning för Peters mamma Elna.
Det blev en riktigt fin och ljus begravning med mycket levande ljus, fina sånger och trumpet.
Barnen följde med på begravningen efter viss tveksamhet, och visst var det jobbigt för dem, speciellt för Victor som är ganska känslig av sig. Men de var ändå överens om efteråt om att det var skönt att få säga hejdå. Det föll ganska många tårar på både deras och våra kinder, men det kändes ändå som ett fint avslut för en gammal människa som levt ett helt liv och fått uppleva så mycket med och motgångar.
Allt måste ju ha ett slut...vare sig man vill eller inte...

En solosång som sjöngs i kyrkan- och som är efter en dikt på Värmländska tyckte jag var speciellt fin.
Dikten låter såhär:

Har du nôn skog i din himmel, du Gud.

Te gå i en finen kväll.

En tocken där gammel skog, du vet mä smörsôpp å kantarell.

Vi hörd fôll om gröna änger om söer mä vita ull

Musik ifrå harpas stränger å gater gjord uttå gull.

Men ja skull nock int trives mä då där,du Gud.

Du vet ja ä blyg å rädd.

Dä låter så fint på nô vis, du Gud å ja ä int tocken klädd.

Kanske du tycker ja tarjer å fråger men dä här ä noga för mej.

Fast slepper ja unna ellbrann å plåger ska ja ta't sôm dä ôpp när dej.

Men har du en skog i nôn utkant, du Gud vill jag gå där i ensamhet å ly på en bäck å på fôggelsång när dej i all evighet


Dikten är skriven av Gunnar Ehne.