De flesta som läser här har nog kanske förstått att Julia haft ont i sin rygg en längre tid.
Det hela kulminerade i måndags em när Julia hade så ont att hon mer eller mindre skrekt rakt ut.
Så vi fick åka in akut.
Och vi blev kvar på barnavd hela veckan.
Utan att någon vet vad det är hon drabbats av....
Det har röntgats, och tagits ultraljud och 100 olika blodprover. Som intre visar något onormalt.
Det enda som är onormalt är att hon har jätteont vissa stunder. Och att hon mår illa.
Peter och jag har turats om att vara hos henne. Dels därför att sjukhusmiljön suger trots gullig personal. Och för att detta tar så oerhört mycket energi från oss.
Igår när mitt "sjukhusdygn" var slut och jag kom hem till Victor så brast allt!
Jag orkade inte göra något alls. Bara gråta.
Så då åkte jag hem till mamma och grät ännu mer. Oj så skönt det är att ha en mamma som har en varm kram när man är lessen!
Idag känns allt lite bättre eftersom jag jobbar och då är man inne i vanliga rutiner och hinner liksom inte tänka efter så mycket.
Och så ska Julia få komma hem på permis över helgen, vilket jag är jätteglad över.
Allt det som händer nu gör att jag får helt nya perpektiv på saker och ting i livet. Alla saker som kändes superviktiga för några veckor sen kan slänga sig i väggen.
Har man hälsan och varandra så har man egentligen allt man behöver här i livet. Allt annat är sekundärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar