Nu är det inte längre några "små" barn man vinkar av på morgonen, utan barn som snart är tonåringar...Hu, det går för fort med dem! Jag tyckte inte det var längesen jag tog kort på Victor när han var på väg till första skoldagen i 1:an...det känns som åren går, men själv har man stannat i tiden på något konstigt sätt...
Här är Victor på väg till skolan.
Victor var STOR motståndare till att börja skolan igen. Han hade gärna haft sommarlov ett tag till...men bara första dagen var gjord så tyckte han att det var helt OK, och faktiskt ganska kul att få träffa alla kompisar igen, och så har han fått en ny fröken på halvtid också, och de två verkade klicka direkt, för jag har bara hört positiva ord om henne. Om det däremot är någon på skolan han inte gillar brukar han vara ganska kvick på att basunera ut det=)
Och så Julia som faktiskt längtade lite efter att börja skolan, och sin gulliga fröken Ann Britt och alla klasskamrater.
Julia har visst lånat min telefon i smyg och fotat sig själv...och då blir det MYCKET sådana här bilder=)
Om hon läser bloggen tror jag hon aktar sig för att låna kameran igen, utan att radera bilderna efteråt=)
Jag har börjat att träna lite med Pixi på kvällarna. Lite mjukt och försiktigt. Hon är tacksam att träna, för när jag har en godis i näven så är hon beredd att göra ALLT för mig! Hon är så glad & positiv och vill verkligen göra saker. Hittills har hon lärt sig att sitta, snurra, dansa och hoppa på komando. Apporteringen jobbar vi vidare på. Nu har hon fått för sig att det räcker med att springa fram till det hon ska hämta och nudda det med nosen...sen springer hon glatt tillbaks till mig och är nöjd med att få kamma hem en godis. Hon förstår inte vad hon missat...så hon får en godis ändå ibland. Det är svårt att låta bli när hon är så söt!
Hon går för det mesta lös utomhus hemma. Eftersom vi bor precis vid skogen är det bara i kliva i tofflorna och ta en promenix närhelst vi vill. Hon kommer oftast på inkallning, så i fredags gjorde jag ett test. Jag tog med henne till el ljus banan på en springtur. Utan koppel!!! Men det fixade hon galant! Hon sprang brevid mig hela vägen, och när vi mötte andra människor, så sprang hon bara på utan att bry sig om dem. Riktigt duktigt!! Jag hoppas verkligen att det håller i sig, för det känns som det är en stor frihet både för henne och för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar