idag skulle min fina farfar Lennart ha fyllt 85 år.
Det känns fortfarande tomt efter honom, och hans plats kommer aldrig att kunna fyllas av någon annan...han var bara så speciell!
Jag hoppas att han har det bra i himlen, och han tittar ner på oss ibland.
Jag tittar iallafall upp ganska ofta och tänker på honom, och på alla fina stunder han gett mig och min familj.
Miss y!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar