Proppen ur...

Nu vill jag inte skryta eller så...men idag har jag varit riktigt duktig. Nja, inte bara jag utan oxå min kollega Mattias.
Vi har ju haft en hel del jobb på lagret den sista tiden med att flytta. Och det här har verkligen varit en surdeg. Det har hela tiden kommit andra saker emellan när vi ska fixa och dona. Men idag så...pallställen står på plats och är uppfyllda. Golvet är sopat och alla hyllor fyllda med allt som behövs för att en dag på lagret ska fungera smärtfritt.
Kanske låter banalt, men jag tycker att det är viktigt att jobbet flyter på utan en massa påtvingade avbrott för att springa & leta efter saker, och att det är ordning och reda. Jag blir lätt stressad när jag känner att allt är huller om buller- som det nu varit en längre tid. Men inte längre=)

Ahhh! Det är en skön känsla att känna att man är med i matchen igen, ligger på plus eller på rätt sida av kaosgränsen.

För övrigt så sitter jag på jobbet nu och är lite smårädd...jag är nämligen alldeles ensam eftersom Mattias kännt sig hängig hela dagen och bröt lite tidigare. Jag fattar egentligen inte varför jag är rädd, men det påminner om att vara mörkrädd...ni vet när man lyssnar efter precis ALLT som låter...och så är fantasierna igång...
Men nu ska jag alldeles strax bryta jag också och åka hem till mina rackarungar. Ikväll är Peter på jobbresa och kommer hem sent. Jag tänkte jag skulle överraska och laga till något gott. Jag tror det blir färsk kycklingfile med pasta och någon smarrig sås och en sallad.