I soffan...

Just nu ligger jag i soffan, helt utslagen av veckan som varit full av möten, jobb och annat. Just på fredagar så kommer tröttheten ikapp och jag känner mig ofta helt dränerad på energi.

Idag började dagen som vanligt med jobb, och efter lunch åkte jag och Peter till Karlstad för samtal med kurator Gunilla och Julias doktor Åsa.
Vi hade en bra timma där vi pratade om allt som varit. Sjukdomen, och vad som egentligen hände rent medicinskt.
Vi hade också en del frågor och funderingar som ploppat upp sen det hände som Åsa svarade på så gott hon kunde.
Efter samtalet på väg hem till Sunne igen kände jag mig lugnare i själen än vad jag gjort på länge. De här stunderna när jag mår bra på riktigt börjar komma då och då, och de ger mig hopp om att jag ska få må bra igen på riktigt.
Stödet vi har runt oss känns tryggt och starkt, och gör att vi tar oss igenom de mindre trevliga stunderna också. Men visst är det jobbigt....
Det är så svårt att förklara, men det är hela tiden något som saknas, något som aldrig kan ersättas och det är en sorgsen känsla i kroppen för det mesta. Men så ibland kommer det en liten stund när man känner sig hel och stark i stunden.

Nog om det.

Peter är på Örebro slott ikväll med jobbet på jubileums middag.
Och då passade jag och Victor på att gå på lokal vi också.
Victor fick bestämma och då föll valet på Kina restaurangen här i byn.
Vi åt en varsin fyra små rätter och det smakade riktigt bra! Han är så mysig och klok min pöjk, och jag är så stolt över att vara hans mamma!

Efter maten åkte han vidare till ishallen för att döma en U-16 match, och nu har han precis kommit hem, så nu kan vi äntligen gå och lägga oss.
Ögonen går i kors av trötthet på oss bägge två nu:))
Gäsp!