En mössa till

Nu är den rosa mössan klar. Lätt som en plätt! Visst bev den snygg!

Det...

...verkar som att operationen gick bra. Farfar överlevde den iallafall.
Nu åtrestår bara att se hur kroppen reagerar efteråt. Och jag håller tummarna hårt för att de där äckliga bakterierna håller sig borta från det nya såret.

Håller tummarna

Igårkväll hade jag ett jobbigt telefon samtal.
Jag pratade med min älskade farfar. Han är inlagd på sjukhuset i Norrköping för en jobbig operation. Han ska nämligen efter en hel del bekymmer med sina ådror i benen och många operationer amputera ett ben.
Han har ådror som är skarvade, och som har börjat läcka i ena benet. Och efter att de öppnat upp benet flera gånger under de senast månaderna vill nu inte såret läka ihop. Och som grädde på moset så har han fått några otäcka baketrier i det som är oläkt.
Han fick beskedet att amputation var enda utvägen i förrgår, och han tycker själv att det är jättejobbigt.

Så idag håller jag mina tummar så hårt jag bara kan för att det här operationen går vägen. För försvinner han så kommer det att bli ett stort hål i mitt hjärta.

Jag tillbringade väldigt mycket tid med farmor och farfar när jag var liten. Jag bodde hos dem på sommarloven och tillbringade så många helger jag bara kunde hos dem i deras stuga.
Farfar brukade hämta mig efter skolan på fredagarna och så skjutsade han dit mig igen på måndag morgon. Alltid när jag vaknade hos dem på morgonen så lyssnade jag efter farfars ljud, och låg och gissade en stund över vad han pysslade med idag. Och så klädde jag mig snabbt och sprang ut och hjälpte honom att snickra, eller förbereda en tur på sjön eller vad han nu hade på gång. Farmor har alltid sagt att jag kunnat linda honom runt mitt lillfinger. Och det kanske hon har rätt i. Men jag har aldrig en sekund haft tanken på att utnyttja den fördelen. Vi var som ler & långhalm helt enkelt när jag var liten.
Nu bor vi ganska långt ifrån varandra ch syns kannke inte mer än några gånger per år. Men mina band till honom känns lika starka nu som för 25 år sedan.
Han må vara gammal och skruttig på ålderns höst, men jag vill verkligen inte att han försvinner.

Nya gardiner

Nu sitter de uppe. Mina nya vårgardiner, som jag hittade i Sunne, på Living.
I love that store!

På menyn

Ikväll fick Julia bestämma kvällsmat.
Och då blev det...



Grill korv i öppna spisen.
Det dröjde dock innan den blev klar för det fanns ingen tändved hemma, och jag vägrar befatta mig med yxan. Så efter ungefär 10 tidningspapper och några yrselanfall efter att jag blåst igång brasan, så fick vi alltså önskematen serverad.

Hälsokoll

På mitt jobb har vi förmånen att få gå på besikting en gång om året.
Och idag var det dax för mig igen.
Jag förväntade mig inga underverk i resultaten, och definitivt inte på konditions testet eftersom jag varit som en strandad val den här helgen med dunderförkylningen i kroppen.

Men, under kan visst ske.
Jag hade förbättrat mina resultat med ungefär 20% på konditions testet sen förra året, och syre upptagnings förmågan hade ökat med 1½ liter. Så mina timmar på SPA har tydligen gett resultat. Och om man kollar extra noga i kanten på pappret så står det- elit- på resultaten.
Haha, nu vet jag inte om jag är i elitform precis, men det är hursomhelst skönt att få ett kvitto på att man är frisk och mår bra!

Nyklippt Leo

Barnens lilla söta kusin Leo har varit här i några dagar.
Och eftersom han var lite långhårig började det att klia i mina fingrar. Jag älskar nämligen att klippa hår!
Så jag gjorde en fuling och klippte honom utan att Malin visste något. Jag tänkte att det skulle bli en liten surprise...

En långhårig Leo




Och efter lite lkockande och pockande och mutande så fick jag sätta saxen i håret.
Och så här blev resultatet...



Och mamma Malin blev nöjd. Puh!