Glada nyheter:)

Ni kanske tycker att jag varit lite disträ på sistone...

Klagat på att jag varit väldigt trött,  haft sömnproblem, och så har det har varit mycket mysbrallor och mysa i soffan och göra ingenting alls.....
Och det har sin förklaring, och det här har jag väntat på att få berätta ett bra tag nu...:)

I min mage ligger ett litet nämligen ett litet pyre och växer! Det går nästan inte att dölja längre då jag redan har en rejäl kula på magen!
Mina jobbarkompisar fick reda på nyheten för någon vecka sedan och då fick jag höra från flera att "Vi hade redan räknat ut det"...
Och igår blev det officiellt på yogagruppen då tillochmed mina bylsigaste tröjor buktade ut...

Vi är väldigt glada och det här var väldigt planerat. Jag kände ganska snart efter att Julia försvann att det här var väldigt viktigt för mig (och oss). Inte för att ersätta, utan för att få älska på nytt.

Och så måste jag få bli lite djup och berätta om något jobbigt också för att ni ytterligare ska förstå varför det här känns lite extra...Och varför vi väntat extra länge med att berätta.
Vi var nämligen väldigt glada förra hösten också, men första ultraljudet slutade i katastrof då det visade sig att det inte var något liv i magen. Ett jättetungt besked att få då, så nära inpå det som hänt med Julia.
Men -vi fick rådet att inte ge upp trots att det var jobbigt, så vi försökte och försökte utan resultat. Ända tills i somras när jag var så stressad över allt jobb innan semestern så vi beslöt oss för att lägga allt det här på hyllan tills senare i höst. Och om det inte hände något då, så skulle vi acceptera det och ta det som att det inte var meningen att vi skulle vara fler i den här familjen.

Och då när jag var som tröttast och superstressad och minst medveten och minst beredd  så hände det! Utan att jag fattade något förrän nästan två månader senare!
Illamåendet tog jag som stress, och tröttheten skyllde jag på att jag äntligen slappnade av på semestern:)

Och nu har vi varit på två ultraljud och några extra veckor har passerat och då vågar vi alltså berätta här på bloggen.  Det är lite pirrigt eftersom jag ser att ni är många som läser. Jag tror inte ens att jag känner er allihop...
Nästa ultraljud är i mitten av nov och då får vi också ett mer exakt datum. Men enligt almenackan så ska det bli den 10 April och jag är snart i v.17.
Och enligt ultraljuden ska det bli den 16 April och jag är i v 16.

Så kära vänner, jag hoppas att ni är glada för vår skull, och jag vill be att ni håller tummarna för att det här ska gå bra.
Jag har ju som sagt förut lite svårt att lita på att livet alltid är gott mot oss, och jag vågar inte ta ut segern i förskott, men vi hoppas och vill så gärna att det här ska gå bra!

En bild på lilla pyret för 2 ½ vecka sedan...

 

(En rolig parantes här är att både jag och Pixi tillbringat X- antal timmar i soffan och mått piss båda två. När hon tittat på mig med en blick som säger mer än tusen ord, har jag svarat att jag vet hur det känns lilla vovve...)