Oj, oj. Nu har det varit så fullt upp under några dagar att jag inte hunnit kolla era kommentarer...först nu har jag läst igenom det som skrevs igår...
Livet blir ju lite annorlunda när man är på hemmaplan. Har man hus, och det är vår,och man dessutom varit borta så länge som vi har så är det MASSOR av saker som bör göras när man väl är hemma.
När vi kom hem från Göteborg gjorde jag en lista för att få ner alla saker på papper som skulle göras. Och en hel del har faktiskt blivit struket redan, vilket känns riktigt skönt! Peter och jag kör teamwork och betar av sak efter sak på listan fast vi sällan är hemma tillsammans.
Idag på förmiddagen när jag var på Sunne och fixade lite ärenden så ringde telefonen...det var Julia som hade dagspermis igen och undrade om jag inte skulle komma hem snart....vilken överraskning!
Hon är extremt infektionskänslig just nu, så idag fick vi tyvärr ställa in besök från Lena och Felicia och hålla oss för oss själva.
De tar prover varje morgon här på sjukan, och just infektionsprovet ökar för varje dag. Det är inga extrema värden, men man ska änså vara försiktig. Idag har de bytt penicillin för att se om det går att trycka tillbaks.
Annars är det en ganska pigg tjej vi har just nu. Hon får behålla mer och mer mat för varje dag, och det känns verkligen som om att det går åt rätt håll. Fortsätter det så här så hoppas jag att hon snart får sova hemma också:)
När vi kom tillbaks till sjukan ikväll så var hon hungrig! Jisses! Det ordet har inte funnits i hennes vokabulär på 7 veckor. Jag såg till att en sjuksyster värmde en köttfärs paj illa kvickt, och hon slukade halva ganska snabbt. Att se henne tugga maten och tycka att det är gott är ren och skär lycka. Att den dessutom får stanna i magen känns ännu bättre.
Victors öga är mycket bättre idag. Vi kör på med dropparna så ska han nog vara tillbaks på banan igen snart:) Idag har han äntligen fått klippa gräsmattan vilket han riktigt dreglat efter de senaste dagarna. (Vi har en åkbar klippare)
Det finns så många fina människor i vår närhet just nu som ställer upp och stöttar oss på alla möjliga olika sätt. Jag vill bara säga TACK för att ni finns. Ni betyder oerhört mycket för oss.
Kraaaam på er!
Tack för din kommentar. :)
SvaraRaderaTror nog att det blir så faktiskt. Och vi skulle såklart bli hedrade. :) Han lär ju inte ändra sig och för mig känns det också tryggt och bra.
Jag vill jätte gärna träffa henne! Tänker på henne hela tiden. Men först vill jag bli klar med en liten låda till henne. :) Men jag kan ju smsa dig längre fram och göra upp en dag.
Mycket skönt att läsa att det går framåt!
Härligt att ni får vara hemma lite. Förstår att er: "att göra" lista är lång. =) Kram
SvaraRadera